Detta är en bok som jag blivit mycket berörd av. (Maïssa Bey är ett "nom de plume"). Författarinnan vågade livet när hon skrev sina böcker i ett fundamentalistiskt och förtryckande Algeriet.
Handlingen påminner mig till en del om Anita Nairs "Kvinnor på ett tåg"- men kvinnorna i "De utsatta" åker inte tåg- de sitter inspärrade på ett mentalsjukhus i Algeriet. Bokens jag berättar också sin egen sorgliga historia. Språket är så vackert- så poetiskt.... instängda, fattiga kvinnor får komma till tals- de har alla sina egna öden- Kheïra, Malika, M'a Zahra, M'Barka, Badra.....en bok som jag inte kunde släppa när jag väl börjat läsa. (Formatet är också mycket tilltalande).
Ett utdrag: "Det finns vissa trösklar man aldrig tror sig kunna komma över av rädsla för att duka under.
Ibland kan det räcka med ett ljud
gnisslet från en dörr som öppnas
smällen från en dörr som stängs
ett barnskrik eller
det klagande lätet från en fiskmås
ett enda ord, som nästlar sig in och betvingar dig kan vara tillräckligt, en fläkt från kullarna eller havet, ett flyktigt ögonblick eller ett snett ljus, som i gryningen tränger igenom molnen."
Den här författarinnan vill jag absolut läsa mera av.
2 kommentarer:
Där fångade du min nyfikenhet! Och att du dessutom nämner en av förra årets stora läsupplevelser för mig, Kvinnor på ett tåg, gör inte boken mindre intressant!
"Kvinnor på ett tåg" är en oförglömlig läsupplevelse!
Skicka en kommentar