Det stormade på 60-talet.... i många avseenden.
Jag hämtade hem en av mina beställda böcker från biblioteket igår. Marianne Hööks (sammanställd av Anette Kullenberg) "Får man vara lite tilltalande i det här samhället"?
Det är en bok på över 800 sidor så jag har inte på långt när läst ut den ännu (och jag kommer troligen inte att läsa allt heller- det blir valda delar).
Min mamma prenumererade på två veckotidningar (på den tid det begav sig)- Idun och Veckojournalen (även kallad "Veckoschakalen"). Marianne Höök skrev krönikor i just Veckojournalen- på 50- och 60-talet.
Jag minns dessa krönikor till viss del men jag var allt för ung för att ta till mig allt Marianne H skrev om. Att hon hade en vass penna- det stod dock helt klart. Jag minns också att jag tyckte att hon hade en väldig distans- och kyla - kanske lite för mycket ibland i min smak.
Idag läser jag henne med andra ögon och andra tankar. Det finns ett stort och starkt samhällsengagemang i många av hennes krönikor- och de är otroligt välskrivna. Jag kan också idag läsa och förstå att Marianne Höök var en kvinna som var väl bekant med "det svåra livet"- "det som är svart". Jag håller helt med Anette Kullenberg när hon i sitt förord skriver att "för mig är hon omistlig--- det finns någonting i Marinne Hööks skrivstycken som är unikt och som överlevt henne".
Jag ger ett utdrag "Kapstaden Torsdag UP"
"En sextonårig pojke, Victor Nbula
arresterades då han saknade papper
på vem han var.
Denna självförvållade oförsiktighet
bestraffades
självfallet med prygel.
Ministern som interpellerades
svarade att då Nbula som ovan
saknade papper
kunde polisen inte veta att han
ännu
inte uppnått de lagstadgade nitton
som krävs för prygel.
Vad begär folk egentligen.
Vittnen intygade att gossen
ännu efter tio dagar inte kunde gå.
Ministerns svar var att detta berodde på
modern som strukit balsam på såren
det sista hon borde ha gjort.
Dessutom tillade Ministern milt auktoritativt
verkställdes straffet av en man
för vilken han hade det största förtroende.
Sedan tjugo år prickfritt, sprickfritt
anställd vid polisen
En man känd för sin humana inställning."
Detta var 60-talets Syd-Afrika. Det kan inte sägas bättre.
Jag vill också läsa Anette Kullenbergs biografi över Marianne Höök- jag har beställt den och väntar och längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar