"Det är synd om människorna"

Det är min första tanke efter att ha läst ut Anette Kullenbergs "Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet- en biografi om Marianne Höök"

Marianne Höök skrev för Veckojournalen, Svenska Dagbladet och Aftonbladet. Hennes penna var vass. Hon dog för egen hand, 51 år gammal, år 1970.

Anette Kullenberg har verkligen lagt ner ett oerhört arbete på att försöka få fram den person som Marianne Höök verkligen var- en mycket svår uppgift för Marianne var en sluten människa- med höga murar omkring sig. Man kan också uttrycka det "här kom ingen djävul över bron".

Kullenberg har intervjuat många personer för att få en så nyanserad bild av Marianne Höök som möjligt- allt från arbetskamrater till barn och styvbarn. Fram träder en ensam och mycket splittrad människa- en kvinna med djupa sår från sin barndom (som var mycket svår- Marianne Hööks mor tog sitt eget liv när Marianne var bara några månader gammal).

Det som berör mig mest i den här biografin är Marianne Hööks roll som mor- och den var inte lyckad. Intervjuerna med hennes biologiska barn är så sorgliga och deprimerande. (Marianne Höök var gift tre gånger och hade två barn- båda i första äktenskapet).
Dottern säger i boken: " Hennes grundstämning var svart, kolsvart." "Jag tänker inte på henne... och jag har inte gjort det sen vi träffades sist" (det hade gått 30 år...min kommentar).

Jag läser vidare i ett kommande kapitel: "Marianne saknade förmågan att ge sina barn några verkliga förtroenden. Hon var ogripbar för de flesta.--- Hon visste inte riktigt hur en mamma skulle vara. Hon hade ingen förebild. Hon kunde vara hårt självcentrerad så att barnen kände att de försvann, inte betydde något."

Intressant tycker jag också att det är att läsa om Mariannes barndom i Värmland och Västerås. Moderns familj var frireligiös- det tål nog att tänka på när man ska fundera över Marianne och hennes liv.

Biografins sista kapitel heter "Få lov att vara vilsen och springa runt i cirklar". Här ges en mycket vacker och rörande sammanfattning av Marianne. Jag kan inte annat än känna en stor respekt för Anette Kullenberg som har närmat sig sitt ämne med vördnad och ömhet.

"Unna oss ett ögonblick av nåd
en kort stund av nådens tillstånd
då vi tillåter oss att glömma
hur omöjligt människolivet är" (Marianne Höök)