Fåglar utan vingar

Åh, vad jag tyckte om den. Det tog mig ungefär 100 sidor att komma in i boken men sedan kunde jag inte släppa den.

Sydvästra Anatolien.... under början av 1900-talet.... människor lever sida vid sida... kristna och muslimer. Man får följa olika personers öden under den här tiden och i bakgrunden målas också ett porträtt av Kemal Atatürk. Vemod.... det är vad boken präglas av men det finns humor i vemodet också. Många dråpliga historier mitt bland tragedi och elände.

Det första världskriget blir början till dödsstöten för byn (Eskilbahce)-de fruktansvärda striderna kring Gallipoli skildras mycket realistiskt.

Ett av de sista kapitlen i boken har rubriken "Exodus"- alla kristna i byn blir tvångsförflyttade till Grekland.

Här ett utdrag: "Var ligger Grekland?" " På andra sidan havet. Det är inte långt. Var inte oroliga, grekerna och frankerna kommer att ta hand om er. De kommer att hitta nya hem åt er, lika bra som de gamla." " Är Grekerna osmaner som vi?" " Nej, och från och med nu är ni greker, inte osmaner. Och vi är inte heller osmaner längre, vi är turkar".

"För fåglar med vingar förändras inget; de flyger vart de vill och vet ingenting om gränser, och deras gräl är mycket små. Men vi är alltid hänvisade till jorden, sak samma hur vi klättrar upp på höga platser och flaxar med armarna. Eftersom vi inte kan flyga är vi dömda att göra saker som vi inte mår bra av. Eftersom vi saknar vingar drivs vi in i strider och avskyvärdheter som vi inte har sökt, och sedan, efter allt detta, drar åren förbi, bergen jämnas med marken, dalarna fylls, floderna täpps igen av sand och klipporna rasar ner i havet."