Room for a Single Lady av Clare Boylan

En amerikansk bekant till mig sa en gång " inte en enda bok till om en svår irländsk barndom, tack". Hon skulle troligtvis inte ha uppskattat Clare Boylans "Room for a Single Lady" (som jag inte tror finns i svensk översättning).

Berättaren är en flicka, Rose, som växer upp under 1950-talets Dublin i en familj med två äldre systrar, en ofta arbetslös far och en mor som när konstnärsdrömmar (dem blir det inte mycket av). När maten börjar tryta i hemmet tvingas man hyra ut ett av rummen i huset (familjen är inte helt medellös för man äger ju i alla fall sitt eget hem).

Barnen växer upp med en tämligen strid ström av hyresgäster- damer av olika sort och slag. Det blir en undervisning i livets många sidor och alla av dem är inte vackra.  Här får vi möta den sorgsna Miss Taylor som bär på en fruktansvärd hemlighet, den levnadsglada Sissy som har alltför roligt och som blir med barn och så hamnar hon hos nunnorna i ett kloster, den strävsamma Minnie som har gift sig med sin förståndshandikappade kusin och den hemska varulvsliknande fröken Heaslip som pinkar i marmeladburkar (tomma).

Under tiden har familjen sina "ups and downs"- de två äldre systrarna inträder i tonåren och Rose känner sig ensam och övergiven. Bekymmer ventileras och vi möter också ett Irland som är helt i den katolska kyrkans grepp. Den här berättelsen har ett väldigt flyt och det är en lättläst bok ; jag tycker/tror att den ger en bra bild av hur världen kunde te sig just då och just där. Det är roligt ibland och sorgligt ibland men tråkigt är det aldrig.

Här en scen från en julmiddag- familjen, hyresgäster och vänner har samlats för att äta en överstekt kalkon när Minnie tar till orda:

" Ladies and gentlemen, ' she addresssed the room very solemnly, ' this young lady claims that my husband has got her in the family way." " Who's her husband?", Alma whispered eagerly, as if we were in a theatre. "The little fellow? Oh, how sweet.'
"What's going on, Eugene?, Granny said. "Has your wife been renting out rooms in this house for immoral purposes?" " Oh, shut up," Mother said. "Yes, shut up" , said Granda.
"Everyone be quiet", Minnie said. "Only Mo has to speak. Mo, do your hear what the young lady says against you. What do you wish to say about her?"
We all turned to Mo expectantly. It was only then that we saw how he watched Dora. "She's my girl," he said."