En sommar i North Dormer

Idyll i New England (Wilmington ,Vermont vid förra sekelskiftet).

Edith Wharton skrev åtskilliga noveller som hade handlingen förlagd till just New England men bara två av hennes romaner speglar den där speciella "New Englandska" atmosfären- "Ethan Frome" och så "Summer"- de här romanerna är korta och kan kanske också beskrivas som långa noveller.

Jag har läst "Summer" som kom ut 1917 - den hör inte till Whartons mest kända verk och jag vet inte ens om den blivit översatt till svenska. Om inte så tycker jag det är väldigt synd för "Summer" är en mycket läsvärd berättelse- den har många ingredienser- kärlek, passion, tragedi, fina miljöbeskrivningar...och listan kan göras längre.

I förordet till min utgåva av "Summer" berättas att Edith Wharton mot slutet av sin levnad ombads  att lista de fem böcker som hon var mest stolt över och det blev dessa: The Custom of the Country (1913) , The Children (1928), Hudson River Bracketed (1929), The Gods Arrive (1932) och så kortromanen "Summer" . Jag tror att de flesta av de fem finns i svensk översättning men en del är av gammalt datum och kanske besvärliga att få tag på.

Över romanen "Summer" kretsar Nathaniel Hawthornes ande.... det finns något svart och hotande över hela handlingen som inte lämnar läsaren ens på sista sidan. Jag tänker i alla fall lite på        Hester Prynne när jag följer Charity Royall genom sidorna. Charity är något av en främmande fågel i den lilla sömniga byn North Dormer i västra Massachusetts (passande namn!) och vi får veta att hon är adopterad och att hon egentligen kommer "uppifrån berget" (det är där samhällets olycksbarn bor i fattigdom och elände).

Charity (17 år gammal) är uttråkad- "How I hate everything"! säger hon.  Hon bor ensam med sin adoptivfar advokaten i ett stort hus. Materiellt sett går det ingen nöd på henne men North Dormer erbjuder inte mycket i form av vare sig kultur eller nöjen för en ung flicka. Så dyker Lucius Harney upp- en ung arkitekt- och så slår det gnistor.... ingenting kan hejda den virvel av känslor och den passion som växer sig allt starkare men Charity har ingen "fin" stamtavla och kärleken är dömd på förhand.

Det intressanta med den här romanen är hur Wharton lyckas väva in trådarna- jag kanske inte vill kalla boken för en bladvändare- men näst intill. Charity Royalls öde berör - hon är kvinnan som vågar vara annorlunda- men priset hon får betala kan tyckas högt.

"The sun turned and left her room, and Charity seated herself in the window, gazing down the village street through the half-opened shutters. Not a thought was in her mind; it was just a dark whirlpool of crowding images; and she watched the people passing along the street, Dan Targatt's team hauling a load of pine-trunks down to Hepburn, the sexton's old white horse grazing on the bank across the way, as if she looked at these familiar sights from the other side of the grave."