Skylark av Dezsö Kosztolányi

"Alla lyckliga familjer liknar varandra, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt särskilda sätt." Citatet är taget från Anna Karenina men det passar mycket bra som överskrift för den här romanen.

Jag har läst min första bok av den ungerske författaren Dezsö Kosztolányi. Av honom finns det verkligen inte mycket översatt till vårt språk men nyligen kom en samling noveller och dikter ut på Brända böcker förlag. Thomas Nydahl har skrivit om "Kyssen" HÄR. (Och ja, det var detta inlägg som gjorde mig nyfiken på Kosztolányis författarskap).

Skylark är det något osannolika namnet på mors och fars enda dotter- hon är medelålders, ful och fet- och har hamnat på glasberget. Hela den lilla familjen (Vajkay) bor i en murrig lägenhet i den lilla staden Sárszeg (Subotica)- och man upplever de sista skälvande åren av det habsburgska väldet. (tiden är 1899).

Mor och far älskar sin dotter- hon är deras ögonsten och de gör allt för henne. Nu ska hon ge sig av på en veckas "semester" (annars är Skylark hemmadotter och tillbringar dagarna med att hjälpa sin mor med hushållet) för att besöka sina kusiner i den lilla staden Tarkö. Mor och far är mycket ledsna över att vinka farväl till sin dotter och räknar dagarna till dess hon ska vara hemma hos dem igen.

Far- herr Vajkay är pensionerad- en tidig pensionering för han är bara 59 år gammal. Hans liv krymper ihop mer och mer och hans enda intresse numera är att fördjupa sig i adelskalendrar och släkthistoriska böcker. Han går sällan ut och han vare sig röker eller dricker (eller något annat heller för den delen).

Under veckan som kommer börjar dock världen plötsligt öppna sig för mor och far- de äter ute- de njuter till och med av maten- de går på teater och herr Vajkay återknyter bekantskapen med gamla ordensbröder (och börjar spela kort, dricka och röka).

Boken är skickligt sammanfogad- kapitlen inleds med en liten "specialskriven ingress" här ett exempel från kapitel 1: "in which the reader is introduced to an elderly couple and their daughter, the apple of their eye, and hears of complicated preparations for a trip to the plains"

Så särskilt mycket händer annars inte men det är ändå olidligt spännande- varje dag "trycks gaspedalen ner" en bit till nämligen, och man frågar sig hur detta ska sluta. Undan för undan rycks förlåten bort, familjen blir allt naknare. "Skylark" är ett tidlöst psykologiskt drama- man anar inte bara familjens krympande värld- utan också det gamla habsburgska väldets allt mer sammanfallande existens.

Jag hoppas att "Skylark" blir översatt till svenska- det vore synd om läsare här i Sverige skulle gå miste om den här godbiten.

"Skylark" har getts ut av New York Review of Books (Classics). Översättningen är gjord av Richard Aczel och det finns ett mycket intressant, fylligt förord av Péter Esterházy).