tisdag 31 januari 2012

Tillbakablick- Allt om böcker/6 1989

Det ser ut att bli en spännande upptäcktsfärd.... Med hjälp av mina (ganska få, dock) "Allt om böcker" har jag nu hamnat i Mexico. Jag läser en lång och innehållsrik intervju med Octavio Paz .



"Att bli medveten om sin historia är att bli medveten om sin egenart, det är den tankepausen vi behöver innan vi övergår till handling". Så skriver han-i "Ensamhetens labyrint". Han säger i intervjun att det typiskt mexikanska inte existerar- lika lite som det typiskt spanska. Det är en fråga om historia, en historisk realitet som förändras och som bör förändras.



Paz (1914-1998) fick nobelpriset år 1990 (motiveringen löd: ”För en lidelsefull diktning med vida horisonter, präglad av sinnlig intelligens och humanistisk integritet”.



Främst var han poet.



--


Dagarna och åren drar förbi och stjärnans osynliga närvaro håller mig sällskap

Ljusets uppehåll mellan ett år och nästa år

En blinkning

Två vingar som piskar i ett bortglömt rum

Två minnen som bultar hos en bortglömd människa

Stjärnans ljus lyser som olja denna natt i min ensamhet

Så ska den också lysa den sista natten.



Från dikten "Inre stjärna" (Vid världens strand) tolkning Artur Lundkvist/Marina Torres.



Solo faces (Längtans branter - i svensk översättning) har kommit ut som Penguin Modern Classic.


I det här numret av AoB recenseras också "debutanten Beate Grimsruds Det finns gränser för vad jag inte förstår", PC Jersilds självbiografiska "Fem hjärtan i en tändsticksask" och James Salters "Längtans branter"- just Längtans branter minns jag att jag köpte och läste och tyckte mycket om. Jag får lust att läsa om.... "myternas makt, drömliv och verklighetens iskalla klippväggar" (så skrev recensenten Olle Hägerstrand).


2 kommentarer:

violen sa...

Apropå Salter, är det han som skrivit Ljusår!? Den läste jag i så fall 2001 och minns än, för språkets skull! Innehållet var sådär men meningarna var underbara. Jag tänker på den fortfarande ibland...

Ingrid sa...

Violen: Jo men visst... nu kommer jag också ihåg. Jag funderar starkt på att läsa om. Varför har Salter blivit bortglömd (i alla fall nästan) månntro? Väldigt vackert språk- det minns jag ...