Harriet Martineau (1802-1876)- (efternamnet kommer från hennes hugenottiska anfäder) växte upp i Norwich som barn nummer sex av åtta. Familjen var unitarisk och var mycket positiv till att även kvinnor skulle få utbildning. Harriets första "politiska minne" var när admiral Nelson dog- då var hon fyra år gammal. Mycket avancerad var hon- och hon läste Milton redan som sjuåring.
Hennes ungdom kantades av sjukdomar redan som tolvåring drabbades hon av nedsatt hörsel, något som skulle komma att plåga henne under hela hennes liv. Detta gjorde henne heller inte särskilt attraktiv på äktenskapsmarkanden.
Harriet tog till pennan och fick stora framgångar med "Illustrations of Political Economy" som kom ut i serieform. År 1839 kom hennes mest kända roman ut "Deerbrook" som är en studie i "provincial life" med fokus på två föräldralösa systrar ,Margaret och Hester Ibbotson . "Deerbrook" anses vara en föregångare till George Eliots "Middlemarch".
Redan år 1834 reste Harriet Martineau till USA- det var en äventyrlig resa för en ensam handikappad kvinna på den tiden. Hon skrev sedan ner sina intryck i "Society in America" (1837). Föga förvånande tog hon stark ställning för abolitionisterna. Några år senare begav hon sig iväg till Egypten och mellanöstern.
Det kom flera romaner och - mycket intressant- hon skrev om Haiti. "The Hour and the Man" kom ut 1841 och handlar om Toussaint L'Ouverture.
Informationen om Harriet Martineau har jag hämtat från John Sutherlands "Lives of the Novelists. (2011). Några av Harriet Martineaus böcker finns översatta till svenska men det är nära 200 år gamla översättningar... Vill man läsa något av henne är det säkrast att hålla sig till originalspråket. Virago har gett ut "Deerbrook" t ex.
amerikansk favorit - helgfråga
19 minuter sedan
3 kommentarer:
intressant
nej, nu köper jag den snart! Sutherland menar jag. och Deerbrook absolut. och jag som ska gå till tandläkaren...
Hannele: En fascinerande kvinna- onekligen!
Mrs C: Ujdå,apropå tandläkare: jag brukar säga att förr i tiden var jag rädd för att det skulle göra ont i munnen- numera är jag mycket mera rädd för vad det ska göra i plånboken... :-)
Sutherlands bok är verkligen uttömmande och mycket inspirerande!(En riktigt tjock kluns är det!).
Skicka en kommentar