min farmor, som kom från Kristinehamn. Hon menade då alla de tidningsurklipp som min far samlade på och sorterade i stora kuvert. De där tidningsurklippen är jag glad för idag (men även jag morrade åt dem på sin tid- då mest för att morgontidningen ofta hade stora hål på sidorna när jag skulle läsa den......)- när jag plockar bland klippen (som är ämnesindelade) möter jag historien och så minns jag min far som var världens bästa pappa.
År 1992 var det Derek Walcotts tur att få litteraturpriset i litteratur. En poet från Karibien- jag hade inte hört talas om honom då (det var jag säkert inte ensam om). Raskt översattes en del av hans dikter till svenska och gavs ut på W & W förlag mellan 1992 och 1993. Sedan dess har det varit tyst. Däremot finns det utgåvor på danska, norska, tyska och engelska att få tag på via vanlig nätbokhandel idag.
I Sydsvenskan från den 10 december 1992 kunde man hitta en dikt av Derek Walcott - en dikt tillägnad den ryska poeten Marina Tsvetajeva. Dikten är lång- men här de tre sista verserna:
Och sjögräset torkar sitt hår, Marina Tsvetajeva,
pelikanen dyker i flykten lik ett krucifix
men den jungfruliga, cirklande, överlevande
fiskmåsen vidrör i sin nåd
detta hus vid stranden, ett skåp, en himmelsblå puderdosa,
horisontens bindestreck, den tomma muren- ett pass
från vilket de rev ditt fotografi, en väckarklockas
meningslösa tickande, en gul fjärilsklänning som du glömde,
sand borstad från mitt lakan, en kuddes grav,
en oceanisk tår. Solen skiftar sina vikter.
Tiden, som är halva evigheten, likt havet genom fönstret,
fyller dina sidors stillastående segel.
Det är så vackert att jag ryser... "himmelsblå puderdosa, gul fjärilsklänning... oceanisk tår" och så "sidornas stillastående segel....."
Översättningen är gjord av Michael Economou och Jonas Ellerström.
Utsikten helt nära av Maja Tinnervall
3 timmar sedan
4 kommentarer:
Derek Walcott är en av mina favoritpoeter. Även om jag inte är säker på att jag någonsin kommer att komma igenom hela hans över 300 sidor långa diktsvit "Omeros".
Jag kände till honom och hade läst ett pat dikter när han fick nobellpriset. Det var jag då väldigt nöjd med.
Petter: Jag har en gång haft en av hans diktsamlingar i min ägo men nu hittar jag den inte- jag ska åtgärda bristen. Du var nog i minoritet den gången, 1992... förstår att du kände dig mycket nöjd. Jag tycker det är synd att han så snabbt försvann in i glömskans mörker här.
klipp är jättekul! men de har en benägenhet att förekomma överallt. till stor förtret för omvärlden. numera kan man ju också samla dem på nätet. det efterlämnar inga hål... men ett prasslande klipp är trevligare egentligen.
Mrs C: Jag uppskattar de där klippen numera- och vårdar dem ömt. Jag hör till fel generation vad gäller att spara på nätet... det känns tryggare att ha pappersprodukten. Datorer kan man inte lita på....
Skicka en kommentar