En romantisk satir: Palladian av Elizabeth Taylor

"Palladian" (titeln refererar till en stil inom arkitekturen och närmare bestämt det hus som romanen till största delen utspelar sig i) är Elizabeth Taylors andra roman och den kom ut år 1946. Då hade hon haft stora framgångar med "At Mrs Lippincote's" (1945).

I "Palladian" handlar det om en ung, lite bortkommen, ganska söt guvernant - Cassandra Dashwood (!)- som anställs av en något äldre herre- änkling -(han är inte lastgammal- men dock en bra bit äldre än Cassandra), Marion (jo, han heter Marion) Vanbrugh. Cassandra ska undervisa Marions dotter Sophy (elva år) i diverse ämnen. I det stora huset hittar vi också en moster till Marion, "Tinty", och hennes vuxna barn Margaret och Tom. "Nanny" finns naturligtvis också med i bilden och hon får en framträdande plats i boken liksom en Mrs Veal som sköter ruljangsen på byns pub.

Tankarna går naturligtvis genast till Charlotte Brontës Jane Eyre ... (som faktiskt nämns i berättelsen).

Det intressanta med den här boken är personporträtten snarare än handlingen (även om den bjuder på en del både otäcka och oväntade inslag). "Nanny" t ex är verkligen superbt tecknad- och även en bifigur som Mrs Adams (städerska/kokerska) :" Half the world scrubbing on their knees, the other half sitting on its arse". Konversationerna mellan dessa två damer är mycket underhållande.

"I like a nice Sunday film myself" , said Nanny, "but things are I couldn't go."
"Technicolour", said Mrs Adams, peeling potatoes at the sink.
"I can never settle down to technicolour. Some of those blue skies are cruel. An artist wouldn't paint pictures like that. If he did he'd be disqualified."
"It gives more idea of the dresses".
"That I'll grant you...."

Karaktärerna är ganska excentriska- lilla Sophy fyller skrivböcker med diverse epistlar- i den här stilen går det ": So poor illfated Mary looked up yet once again into the tumultous vacuity of the star-canopied empyrean and the muffled oars beat sonorously upon the turgid surface of the lake". (Marions kommentar blir "It might be Amanda Ros going for a row at night").

Margaret väntar barn och berättar om den väntade lyckliga tilldragelsen för sin mor så här: "Forgive my mentioning my own private affairs", said Margaret casually, "but I find, mother, that I am expecting a child". Givetvis blir stackars "Tinty" helt ifrån sig över denna okänslighet från dotterns sida. (Margaret tillbringar annars den mesta tiden med att söka igenom skafferiet efter mat, mat och mera mat.)

Tom, Margarets bror, dricker mestadels whisky på puben när han inte hoppar i säng med Mrs Veal.


"Palladian" är en verkligt udda berättelse och den liknar inte något annat jag läst. Det är med stor saknad jag lägger den åt sidan för nu har jag nämligen läst ut alla Elizabeth Taylors romaner. I England verkar Mrs Taylor ha fått något av en renässans och det är då sannerligen väl förtjänt. En vass penna och också en mycket humoristisk sådan hade hon- men pennan tecknade både sofistikerat och med stor känslighet.

Palladianism: ett exempel. (fotot lånat från Wikipedia).