En romantisk satir: Palladian av Elizabeth Taylor

"Palladian" (titeln refererar till en stil inom arkitekturen och närmare bestämt det hus som romanen till största delen utspelar sig i) är Elizabeth Taylors andra roman och den kom ut år 1946. Då hade hon haft stora framgångar med "At Mrs Lippincote's" (1945).

I "Palladian" handlar det om en ung, lite bortkommen, ganska söt guvernant - Cassandra Dashwood (!)- som anställs av en något äldre herre- änkling -(han är inte lastgammal- men dock en bra bit äldre än Cassandra), Marion (jo, han heter Marion) Vanbrugh. Cassandra ska undervisa Marions dotter Sophy (elva år) i diverse ämnen. I det stora huset hittar vi också en moster till Marion, "Tinty", och hennes vuxna barn Margaret och Tom. "Nanny" finns naturligtvis också med i bilden och hon får en framträdande plats i boken liksom en Mrs Veal som sköter ruljangsen på byns pub.

Tankarna går naturligtvis genast till Charlotte Brontës Jane Eyre ... (som faktiskt nämns i berättelsen).

Det intressanta med den här boken är personporträtten snarare än handlingen (även om den bjuder på en del både otäcka och oväntade inslag). "Nanny" t ex är verkligen superbt tecknad- och även en bifigur som Mrs Adams (städerska/kokerska) :" Half the world scrubbing on their knees, the other half sitting on its arse". Konversationerna mellan dessa två damer är mycket underhållande.

"I like a nice Sunday film myself" , said Nanny, "but things are I couldn't go."
"Technicolour", said Mrs Adams, peeling potatoes at the sink.
"I can never settle down to technicolour. Some of those blue skies are cruel. An artist wouldn't paint pictures like that. If he did he'd be disqualified."
"It gives more idea of the dresses".
"That I'll grant you...."

Karaktärerna är ganska excentriska- lilla Sophy fyller skrivböcker med diverse epistlar- i den här stilen går det ": So poor illfated Mary looked up yet once again into the tumultous vacuity of the star-canopied empyrean and the muffled oars beat sonorously upon the turgid surface of the lake". (Marions kommentar blir "It might be Amanda Ros going for a row at night").

Margaret väntar barn och berättar om den väntade lyckliga tilldragelsen för sin mor så här: "Forgive my mentioning my own private affairs", said Margaret casually, "but I find, mother, that I am expecting a child". Givetvis blir stackars "Tinty" helt ifrån sig över denna okänslighet från dotterns sida. (Margaret tillbringar annars den mesta tiden med att söka igenom skafferiet efter mat, mat och mera mat.)

Tom, Margarets bror, dricker mestadels whisky på puben när han inte hoppar i säng med Mrs Veal.


"Palladian" är en verkligt udda berättelse och den liknar inte något annat jag läst. Det är med stor saknad jag lägger den åt sidan för nu har jag nämligen läst ut alla Elizabeth Taylors romaner. I England verkar Mrs Taylor ha fått något av en renässans och det är då sannerligen väl förtjänt. En vass penna och också en mycket humoristisk sådan hade hon- men pennan tecknade både sofistikerat och med stor känslighet.

Palladianism: ett exempel. (fotot lånat från Wikipedia).

Elizabeth Taylor igen!!

En av mina absoluta favoritbloggar Dovegrey Reader ägnar idag ett långt, initierat och mycket inspirerande inlägg åt författarinnan Elizabeth Taylor som jag också har skrivit -och tjatat- om en hel del. År 2012 är det 100 år sedan Elizabeth Taylor föddes och det tycker jag är värt att fira.

Själv har jag bara en roman av henne kvar att läsa och jag kan verkligen säga med emfas att hon är en författarinna värd att utforska. Tänk om något förlag kunde våga sig på att översätta henne till svenska....

“Taylor’s literary reputation is far from what it should be. For every reader who knows and deeply admires her novels there are four or five others who have never heard of her”.

Min favoritbok av henne är nog "Mrs Palfrey at the Claremont" men jag är överlag mycket nöjd med min djupdykning bland hennes romaner. Taylor har skrivit en hel del novellsamlingar också.

Mrs Palfrey at the Claremont av Elizabeth Taylor

Den här romanen kom på korta listan för Bookerpriset 1971 och den har filmatiserats också, ganska nyligen. Den har getts ut i flera olika upplagor och har bibehållit sin popularitet i England, framför allt.

Ung och gammal ensamhet kanske kan vara en sammanfattande rubrik- men ensamhet handlar det om.

Det hela börjar en regnig januarisöndag- det är då Mrs Palfrey, som är nybliven änka, flyttar in på Claremont hotel- den sista utposten innan det är dags för vårdhemmet (som hon vet väntar på henne). Claremont Hotel är just ett sådant där tröstlöst, grått ställe där vardagarna är som segt tuggummi och söndagarna oändliga. Här lever man i ensamhet, man längtar efter en avlägsen och nu gången tid- man längtar efter kärlek, uppmärksamhet, vänskap.

Här bor de "utstötta" gamla, de som inte längre har någon som bryr sig om dem. Mrs Palfrey har tillbringat större delen av sitt liv "i kolonierna" och har inte skaffat sig några vänner. Hennes dotter bor i Skottland och har inte tid för sin mor.

På the Claremont bor bland andra den försupna Mrs Burton, den kverulantiske Mr Osmond som fördriver sin tid med att skriva insändare och klaga på allt möjligt och omöjligt (när han inte berättar snuskiga historier) och den reumatiska Mrs Abuthnot .

Så här beskrivs Mrs Palfrey:

"She was a tall woman with big bones and a noble face, dark eyebrows and a neatly folded jowl. She would have made a distinguished-looking man and, sometimes, wearing an evening dress, looked like some famous general in drag."

Så råkar Mrs Palfrey ut för en liten olyckshändelse, hon ramlar på gatan och skadar sig men blir raskt hjälpt av en ung man, Ludo, och de blir mycket goda vänner. Så vecklar båda in sig i en härva av nödlögner.... och det blir verkligt spännande.

Jag älskade den här boken. Elizabeth Taylor är så otroligt duktig på att beskriva både miljöer och personer- att blanda humor med tragik och här har hon verkligen lyckats otroligt väl med att berätta en fängslande historia. Slutet är vemodigt.

De två sista Elizabeth Taylor-böckerna på gång....

Sista på min läslista, alltså. Lustigt nog är det hennes nästförsta och nästsista roman som har blivit kvar till slutet. Jag har funnit de romaner jag hittills läst ganska ojämna och jag har en känsla av att "Mrs Palfrey at the Claremont" är den bättre av de två ovan. "Mrs Palfrey at the Claremont" kom ut 1971 och den kom med på korta listan för Bookerpriset det året. Den blev också till film.

Tre fina författarinnor

Rosamond Lehmann, Muriel Spark och Elizabeth Taylor. På gång har jag "A Note in Music" som är Rosamond Lehmanns andra roman- den fick visserligen tämligen dålig press men jag tycker inte att den är så pjåkig alls. Boken kom ut 1930. God hjälp har jag av Selina Hastings utmärkta biografi om Lehmann.

Muriel Spark var mycket populär på 60-talet och jag hade flera av hennes böcker på min litteraturlista när jag läste engelska . Nu verkar hon ha fått en renässans och jag blir så glad när jag ser att Modernista förlag kommer ut med "Miss Jean Brodies bästa år" nu i höst. Den kan jag verkligen rekommendera- och se gärna filmen också med Maggie Smith i huvudrollen.

Biografin är skriven av Martin Stannard (och från 2009).

Elizabeth Taylor har jag redan skrivit ganska mycket om- och jag har precis läst klart hennes första roman "At Mrs Lippincote's" - den tråkade tyvärr ut mig ganska rejält och jag känner inte någon större lust att skriva om den- men jag väntar ivrigt på nästa bok- "Mrs Palfrey at the Claremont" (och den tror jag blir en mycket större läsupplevelse). Nicola Beauman har skrivit om Elizabeth Taylor.

Ytterligare en "Elizabeth Taylor"

och jag har alltså läst ut "In a Summer Season"från 1961. Hon var säkerligen långt före sin tid i mycket, Elizabeth Taylor. I den här romanen behandlar hon den något äldre kvinnan som har en tio år yngre man- och så är det också ämnet "styvfamiljer". Många anser att "In a Summer Season" är den bästa av alla Taylors romaner- jag vet inte om jag delar uppfattningen men visst är den läsvärd och den väcker många tankar.

Kate är ganska nybliven änka men har nu gift om sig med Dermot som alltså är tio år yngre. Det är ett förhållande som bygger på sexuell passion- Dermot och Kate har egentligen annars inte mycket gemensamt- och Dermot är en man utan stadga i tillvaron. Han saknar arbete och lyckas aldrig upprätthålla de jobb han får- han är en drömmare. Kates båda barn Tom och Louise bor hemma - Tom arbetar för sin farfar och Louise går i skolan. Att Louise har problem och att hon saknar sin far är helt uppenbart men det uttrycks aldrig direkt.

En stark bifigur är "tant Ethel" - en äldre cellospelande dam som Kate "tar hand om"- hon smyger omkring i huset med sin illaluktande cockerspaniel. I porträttet av Ethel tycker jag att Elizabeth Taylor riktigt excellerar med både humor och även viss medkänsla. Ethel och hennes väninna Getrude älskar att skvallra och de talar gärna om sex (som ingen av dem har någon erfarenhet av). (Båda två har dessutom suttit i Holloway-fängelset och jag tippar att de har varit suffragetter en gång i tiden).

Ett annat mycket lyckat porträtt är det av hushållerskan, Mrs Meacock, som arbetat i en amerikansk familj och därför har pippi på att slänga ananaskivor i alla maträtter....

I Elizabeth Taylors romaner händer det inte så mycket- det är inte det som är behållningen- det är porträtten som är hennes stora styrka. En bok om mänskliga svagheter kan man kanske kalla "In a Summer Season" för. Mycket läsvärd och med många fina iakttagelser. Slutet är kanske lite för drastiskt för att verka "äkta".

Nu fortsätter jag med "At Mrs Lippincote's"-som kom ut redan 1945.

Konst och litteratur = Virago

Omslaget är en del av en målning av Winifred Nicholson och vill man se flera av hennes vackra tavlor så gå in på den här sidan!

En bit av glädjen med att få en Virago-bok i brevlådan (och det kom en till idag, hurra!) är att man också får tillfälle att möta en engelsk konstnär. Idag blev det alltså Winifred Nicholson. Min samling Elizabeth Taylor-romaner är nästan komplett (det fattas mig bara två stycken nu)- och jag kunde förstås inte motstå frestelsen att genast kasta mig över "In a Summer Season". Elizabeth Taylors böcker har jag verkligen blivit förtjust i.

The Wedding Group av Elizabeth Taylor

Om "Sleeping Beauty" var lite av en besvikelse så uppvägs det med råge av "The Wedding Group". Den här romanen är från 1968 och verkligen mycket läsvärd. Det handlar om bindningar. (Bokomslaget beskriver innehållet mycket väl).

Cressida (eller Cressy som hon kallas för) växer upp i vad som skulle kunna kallas för ett kollektiv- det är en värld av kvinnor (alla släkt med varandra) men över allt styr hennes totalt egocentriske morfar, Harry Bretton "Harry the patriarch" (han är konstnär). Cressy känner sig instängd och revolterar mot allt- mot sättet att leva, mot religionen (i kollektivet är man alla katoliker och man håller sig med "egen" präst"- fader Daughtry.)

Revolterandet tar Cressy till ett lågavlönat arbete i en antikvitetsaffär- och hon får också hyra ett rum där, på vinden. In i handlingen träder journalisten David som är ensamstående och "hemmason"- hos modern Midge, en halvalkoholiserad, frånskild dam som väl är i 50-60-årsåldern.

David och Cressy blir ett par- vilket deras respektive familjer inte uppskattar alls.

Porträttet av Midge är en fin studie i psykologi- och tala om manipulativ kvinna- (men sådana finns det tyvärr en hel del av). Här har vi modern som inte vill släppa sin son- han är allt hon lever för - Midge har nämligen inga som helst andra intressen och hennes dagar går väldigt långsamt. Hon knyter sonen till sig på ett slugt och mycket utstuderat sätt. Hon manipulerar även stackars försvarslösa Cressy. Det är lite som "welcome in, said the spider to the fly" över det hela.

"Midge tried to pass the time. There was no cooking to do, no meals to plan. She lunched on bread and cheese and gin-and-French, and supped off shop cakes and sherry. She cut off dead roses, and hoped for a last crop later on, she made new curtains for David's bedroom, and went to London several times about her winter clothes. It was all work for the future."

Midge ser till att David och Cressy bosätter sig alldeles i närheten- hon gör sig "oumbärlig" och klänger sig fast med alla medel. Av Cressys rebelliska sida finns inget kvar när boken går mot sitt slut- hon har blivit helt kväst. Flugan har fladdrat rakt in i nätet.

Så här skrev författarinnan Elizabeth Bowen till Elizabeth Taylor när hon hade läst "The Wedding Group"

Dear Elizabeth,

Thank you twice over for The Wedding Group- for giving it to me, and for the pleasure, pleasure in depth, it has given to me. I have just finished reading it for the second time: no sooner had I come to the last page than I went straight back again to the first. And now having come to the last page I'm not sure I shan't be starting over again. The book obsesses me, all yours do, but this one, I think most of all.---

Det måste bli ett djupdyk

Jag satt och räknade böckerna jag läst av Elizabeth Taylor och kom fram till att jag inte har så många kvar på läslistan av hennes utgivna romaner (jag håller mig till romanerna). Det är lika bra att köra på. Jag tycker mycket om Taylors lågmälda berättarstil- inga stora exter- inga stora händelser men ändå porträtt som fängslar och tränger under ytan ordentligt. Humor har hon också Mrs Taylor- "The Wedding Group" (som jag är mitt uppe i) får mig att om inte skratta högt så i alla fall flina för mig själv.

"The Sleeping Beauty" som jag fick i lådan igår har jag redan läst men den tillhör inte de bättre av Taylors verk. Tycker i alla fall jag. Något rörig och ofokuserad. Romantisk kärlek handlar det om- och bigami. På något sätt känns det som om det blir för mycket av allt- både av romantik och känslor. (Annars kunde det ju ha piggat upp med lite bigami men det blir bara tjatigt här). Jag lämnar denna bok därhän och ser i stället fram emot att skriva lite om "The Wedding Group" som verkar bra mycket mera lovande.

Och... som sagt- det kommer mera....

Brevlådans innehåll den 9 augusti

Två bättre begagnade böcker av Elizabeth Taylor. "The Sleeping Beauty" och "The Wedding Group". Så kan man försjunka i andra världar och kanske glömma bort kravaller och finanskriser - åtminstone för några timmar....

En Viragosymfoni

Mina Elizabeth- Taylor -böcker i en hög. Jag väntar på flera fast då blir det modell äldre och slitnare.

A Wreath of Roses" av Elizabeth Taylor

Tyvärr är min upplaga av boken av nyare datum och inte lika vackert "dekorerad". Ingenting slår de äldre "Virago-omslagen" i skönhetsupplevelse, tycker jag.

"A Wreath of Roses" är ingen munter läsning- den är den svartaste av alla Elizabeth Taylors romaner. Den börjar riktigt otäckt med att en man hoppar framför ett expresståg- och slutet- ja- det är tragiskt det också. Där emellan sträcker sig en berättelse om tre kvinnor- (männen är sidofigurer)- väninnorna Camilla och Liz och Liz före detta guvernant Frances. Platsen är en liten engelsk by och sommaren står i sin fagraste blomning. Idyll kan man dock inte kalla detta för - under ytan sjuder det. Hela tiden finns något hotande i bilden- och det avporträtteras också i landskapet som är kuperat och ibland oländigt.

Liz är nygift och har precis fått ett litet barn, Harry. Camilla är ensamstående och hon sörjer den förlorade närheten till sin väninna. Hon lider av sin inre isolering. Frances (som äger huset de bor i) har blivit en känd konstnär men hon börjar bli gammal och sjuklig-hon kan inte längre röra sig obehindrat. En värld är på väg att falla sönder.

På järnvägsstationen träffar Camilla Richard Elton- en man som har ett mystiskt förflutet- en man vars aura är mörk i färgen- hur mörk får vi veta så småningom och det är tidvis ganska obehaglig läsning.

Jag tyckte mycket om den här romanen- den är både spännande och den är skickligt hopfogad Elizabeth Taylor har gjort ett par oförglömliga psykologiska porträtt - speciellt porträttet av Camilla- den ensamma och mycket begåvade kvinnan är oerhört gripande.För att citera Helen Dunmores fina förord " A Wreath of Roses" accepts the terribleness of life, its random cruelty and agonies of isolation".

Jag forsätter nog min läsning av Elizabeth Taylors romaner.

På gång

De är så fina, de gamla Virago-utgåvorna. Jag läste om "The Sleeping Beauty" i BLM och kunde inte motstå. (Den kommer i nyutgåva i höst). Jag är annars mitt uppe i läsningen av "A Wreath of Roses" (också den av Elizabeth Taylor)- Jag tycker mycket om hennes kvinnoporträtt.

till minne av Elizabeth Taylor /författaren/

(bilden är lånad)

-

Elizabeth Taylor gick bort år 1975- vid begravningen delades det ut små kort med följande rader från Iliaden (enligt Elizabeth T:s önskan).

-

"As leaves are so are the generations of mankind. As for the leaves, some the wind scatters on the ground, and others the budding forest put forth when spring comes again. So it is with mankind, one flourishes, and another fades."

A Game of Hide and Seek av Elizabeth Taylor

Elizabeth Taylor har blivit lite av en favorit hos mig den här sommaren. Nu blev det ytterligare en roman att sätta i hyllan- "A Game of Hide and Seek". Titeln är mycket passande- ämnet är ofullbordad kärlek, drömmar som bara blir just.... drömmar och tiden går....

-

Harriet är enda barnet och dotter till Lilian som en gång varit mycket aktiv inom suffragett-rörelsen (hon har till och med suttit i fängelse för sin övertygelse). Lilian har stora förhoppningar på sitt ättelägg men Harriet visar sig inte vara studiebegåvad- hon är en drömmare och lever mycket i sin egen värld. Skolgången blir inte fullbordad och hon får arbete som "allt-i-allo" hos Lilians bästa väninna, Caroline. Där träffar Harriet Vesey- som är en släkting till Caroline. Mellan Harriet och Vesey uppstår en själarnas gemenskap- de är som skapta för varann. Men... de är båda passiva och kan inte fånga mer än ögonblicket- det blir inget av denna spirande kärlek. Så går tiden... och nära 20 år senare träffas de båda igen- Harriet är gift nu och har en dotter... allt är mera komplicerat... Vesey kommer dock att vända upp och ner på hennes väl tillrättalagda och urtråkiga tillvaro.

-

Det här är en mycket välskriven och vacker bok om kärlek och som vanligt med Elizabeth Taylor erbjuds inga lösningar och slutet.. ja... det är mycket gåtfullt. Själv tänker jag att om det finns ett budskap så borde det vara att "sov dig inte genom livet" och " agera och reagera". Tiden är flyktig... och vi har alla möjlighet att färga vår svepduk.....

-

"Sometimes in the long summer's evenings, which are so marked a part of our youth, Harriet and Vesey played hide-and-seek with the younger children, running across the tufted meadows, their shoes yellow with the pollen of buttercups"

-

"If we do not alter with the times, the times yet alter us. We may stand perfectly still, but our surroundings shift round and we are not in the same relationship to them for long; just as a chameleon, matching perfectly the greeness of a leaf, should know that the leaf will one day fade."

-

"Time's wingèd chariot was not a thing that they could hear".

-

Elizabeth Jane Howard har skrivit ett mycket fint förord. Förlag: Virago - Virago Modern Classics.

The Soul of Kindness av Elizabeth Taylor

Det finns en typ av människor- oftast av kvinnligt kön- som lever för att vara "hjälpsamma". De delar ut goda råd och lägger sig i- ordnar och donar med andras liv (mer än med sitt eget för ofta har de inte mycket till liv alls)- en av huvudpersonerna "Flora" i romanen "The Soul of Kindness" är just en sådan liten "know it all". Flora vill så väl- och hon förstår inte alls varför det inte blir som hon sagt och tänkt... Floras svärfar som under många år som änkling haft en älskarinna/särbo (och som trivts alldeles utmärkt med detta) blir mer eller mindre övertygad (av Flora) att gifta sig med sin Barbara. Detta blir dödsstöten för ett tidigare lyckligt förhållande.... Vännen Kit blir likaledes övertygad om att han är ett stort skådespelarämne... något som får mycket tragiska konsekvenser.

-

I "The Soul of Kindness" får vi träffa personer ur ett ganska brett galleri- alla hör de ihop på något sätt- och Elizabeth Taylor har ett skarpt öga för allt som är mänskligt. Roligt blir det också- på många ställen. Ta till exempel den scen där Flora uppmuntras av en god vän att läsa en bok av Henry Miller (Flora läser annars bara tidskrifter) stackars Flora har svårt med ordförståelsen :" What does this word mean, Richard? Truly? Well, I suppose it had to be called something."

-

Riktigt absurt blir det hemma hos Mrs Secretan (Floras mor)- hushållerskan Miss Foley, som inte haft något särskilt spännande liv börjar plötsligt att "hitta" kärleksbrev i sina gömmor- brev som hon insisterar att läsa högt för Mrs Secretan varje kväll.

"My enchantress", she began. Mrs Secretan, sewing steadily, was sure that it was going to be one of the worst of the letters. They were becoming increasingly bizarre. "

-

"The Soul of Kindness" anses vara en av Elizabeth Taylors bästa böcker. Jag har bara läst tre av dem (än så länge- det kommer att bli fler för jag har redan beställt ett par till)- men jag kan verkligen skriva under på att det här är en mycket läsvärd och synnerligen underhållande roman!

The other Elizabeth Taylor

Ja, det är så hon brukar kallas- författarinnan med samma namn som den kända filmstjärnan. Elizabeth Taylor (1912-1975) arbetade bland annat som guvernant och bibliotekarie innan hon gifte sig (år 1936). Hon hann med att skriva ett dussin romaner och en del noveller. Elizabeth Taylor skildrar livet bland den engelska medelklassen - och med humor och "engelskt 'wit'". Mycket skarp iakttagelseförmåga har hon...

-

Jag har så gott som läst klart hennes roman "Angel" som handlar om en bästsäljande författarinna - hennes väg till uppgång och- så småningom också- fall. Angel eller Angelica Deverell som hon egentligen heter är en brådmogen flicka som bara har en enda dröm- att skriva (men böcker läser hon inte och hon är inte speciellt intresserad av litteratur över huvud taget). Hilary Mantel skriver i sitt utmärkta förord "The phenomenen of Angelica Deverell illustrates the axiom that nobody ever went broke underestimating public taste". Det kan man gott fundera på.....

-

Boken börjar vid förra sekelskiftet- drottning Victoria regerar ännu (men inte mycket länge till)- Angel är femton år gammal och bor tillsammans med sin mor (som är änka) i en lägenhet ovanför den specerihandel som modern nu driver efter faderns alltför tidiga död. En moster (Lottie) arbetar som uppasserska på en herrgård, "Paradise House", - denna herrgård väcker drömmar och fantasier hos Angel och hon börjar att skriva. Hennes första bok "Lady Irania" blir en bästsäljare (efter ett par refuseringar). Kritikerna sågar boken men den säljer ändå... och så fortsätter Angel sitt "författande" och blir mycket rik på kuppen. Hennes eget liv däremot är trist och mycket andefattigt.

-

Angel är inte någon sympatisk kvinna- och hon är också fullständigt befriad från humor. Egensinnig och styvnackad- hon vägrar att lyssna på goda råd och hennes drömmar och illusioner för henne slutligen in i ett egenkonstruerat fängelse....

-

Jo, jag har fattat starkt tycke för "The other Liz Taylor"- jag gillar hennes vassa penna och hennes sätt att berätta. Som jag förstår det har hon varit mycket underskattad- då känns det bra att Virago Books trycker upp hennes romaner i nya utgåvor (och med tilltalande omslag). Jag kommer definitivt att fortsätta min läsning av denna mångbottnade författarinna- hon är "very intriguing".

-

Daily Telegraph har en väldigt intressant artikel om henne.

En ny Elizabeth Taylor

Jag kunde inte motstå .... nu blev det en bok till av Elizabeth Taylor också- Jag läste hennes "Blaming" för ett tag sedan och tyckte mycket om. Omslaget är mycket lockande också... Virago Modern Classics står för utgåvan.

Den andra Elizabeth Taylor

Det var inte lätt att hitta bilder på henne- författarinnan Elizabeth Taylor. Hon var skygg och förde ett tillbakadraget liv. Hon är ytterligare en av dessa nästan bortglömda författare som förtjänar att bli lästa av en betydligt större publik än som nu är fallet.
-
Elizabeth (1912-1975) arbetade som både guvernant och bibliotekarie innan hon gifte sig och bildade familj- hon fick sin första bok- At Mrs Lippincote's - utgiven år 1945 och sammanlagt har hon skrivit tolv romaner och även ett antal novellsamlingar.( Jag kan inte se att hon blivit översatt till svenska.)
-
Virago Books har tryckt upp nyutgåvor av samtliga Elizabeth Taylors romaner .
-
Elizabeth Taylor skriver om engelsk medelklass och det är vardagsproblem som står i fokus. Hon har jämförts med Jane Austen och Barbara Pym. Om hennes böcker har man sagt "practically nothing happens and very little gets resolved" (och är inte det en stor konst- att skriva på detta sätt- och dessutom så underhållande? För underhållande är hon, Mrs Taylor.)
-
Jag har precis läst ut "Blaming" som är den sista av de tolv romanerna. Den skrev Mrs Taylor på dödsbädden (hon dog av cancer) och hon hann aldrig uppleva publiceringen.
-
"Blaming" handlar om just skuld- dåligt samvete och hur komplicerade mänskliga relationer kan vara. Huvudpersonen är en medelålders kvinna- Amy. I början av boken möter vi henne på semester i Turkiet med sin make Nick , som återhämtar sig efter svår sjukdom. Så slår tragedin till och Nick dör knall och fall- under resan. Amy får hjälp av en annan turist- en yngre ensamstående kvinna från USA- Martha. En tacksamhetsskuld skapas som det blir svårt att ta sig ur. Martha är bosatt i London och Amy känner sig tvungen att umgås med denna kvinna som hon tycker att hon egentligen inte har något gemensamt med.
-
"She did all that for me, and I never want to see her again, she thought in shame".
-
Men... Amy känner sig tvingad att bjuda hem Martha och att sällskapa med henne då och då. Martha är en komplicerad kvinna och Amy upplever henne som både excentrisk och påträngande. Som nybliven änka är Amy utsatt och inte riktigt "compos mentis".
"For the first winter of her widowhood was coming to an end. Already there were tiny leaf buds, like embroidery stitches, on the lilac trees which hung over walls along Laurel Walk.
"What a winter," she said from her own thoughts. She felt that she had been cut into pieces and not yet reassembled correctly.
-
Slutet av boken blir oväntat och både tragiskt och hoppfullt-men några direkta lösningar kan man inte skönja. "Very little gets resolved". Kvar finns känslan av att Elizabeth Taylor är en mycket läsvärd författare- verkligen förtjänt av att tas fram ur glömskans kammare.