Livet börjar på fredag

Cismigiuparken en vy målad av Nicolae Vermont

Vilken läsupplevelse och vilken resa. Jag har just kommit tillbaka från Bukarest anno 1897. Där hade jag gärna stannat kvar ett tag till. Ioana Pârvulescu har skrivit en så otroligt spännande, gåtfull, vacker och oförglömlig berättelse om en tid för länge sedan.

Tretton dagar (årets sista) får vi följa med ett antal personer i förunderliga kringelikrokar genom tid och rum- i centrum, själva navet i historien är den mystiske främlingen Dan Cretu. Var kommer han ifrån och vem är han?

Här försöker chefen för den allmänna säkerheten ,Costache Boerescu, att lösa en mord- och stöldgåta. Unga Iulia Margulis skriver dagbok, lever ut en förälskelse och så läser hon Thackerays "Vanity Fair". Den åttaårige budpojken Nicu tar hand om sin sjuka mor . Vi flyttas från plats till plats- badhus, sjukhus, tidningsredaktioner, högreståndshem och fattiga lägenheter. Bukarest visas upp- som det en gång var. Det är ett myllrande galleri som serveras oss läsare. Inte en sekund har man långtråkigt.

I förordet läser jag att boken kan läsas som detektivroman, fantastisk roman om tidsresor eller historisk roman- visst är det så.

"Några år före sekelskiftet 1900 var dagarna fyllda till brädden. Människorna vibrerade som telegraftrådar, var optimistiska och hyste tilltro, som varken förr eller senare, till vetenskapen, framåtskridandet och framtiden." "Människorna drömde vår värld- de drömde oss".

Sällan har jag gripits så av en berättelse- det här är en bok som stannar kvar i själen långt efter det att man slutat läsa. Man tar upp den igen- och säkert läser man om vissa avsnitt. Den får mig också att vilja leta bland bilder med platser och människor från förr- den väcker en önskan att se allt detta med egna ögon... jag känner mig som Faust- "verweile doch du bist so schön".... (men utan Mefistofeles i bakgrunden) och i fjärran glittrar den försvunna jungfru Maria-ikonen med sina diamanter......

"De ville egentligen leva båda liven samtidigt, och människan vill ha alla jordar och alla århundraden, hon vill leva i all rymd och all tid, i evighet och i all oändlighet." Miguel de Unamuno. (från sidan 283 i boken). Just så känns det att läsa "Livet börjar på en fredag".

Översättningen är gjord av Jeana Jarlsbo och boken är utgiven på 2244 förlag.