Magris citerar Kafka som har sagt att "en bok bör träffa som ett knytnävsslag, våldsamt skaka om läsaren och hans vanliga syn på tingen."
Om böcker som tvingar läsaren att "ta sig igenom existensens öknar utan att hålla honom i handen och utan att hjälpa honom att undvika kvicksand- skriver Magris i en av sina essäer. Som exempel på sådana böcker nämner han Förbländningen av Elias Canetti , Svindlande höjder av Emily Brontë och The Autobiography of My Mother av Jamaica Kincaid.
Och jag funderar på vilka böcker jag själv skulle vilja placera in i kategorin "käftsmäll" eller kanske ännu bättre "en riktig magspark".
Det ska jag tänka till om och återkomma med. Jag tar gärna emot synpunkter!!
5 kommentarer:
Jag har läst halva Förbländningen minns inte varför jag slutade eftersom jag gillade det jag läste. Men någon käftsmäll el magspark var det inte riktigt, i af inte så långt jag kom.
Det blir spännande att se vad du kommer fram till för bcöker. Jag kommer på flera som skakat om fast inte på det där magsparkssättet utan mer gett en känsla av wow - att man kan skriva så här fantastiskt! Men synen på tingen har av det inte genomgått ngn förändring.
Jag tolkade din rubrik ganska drastiskt och blev rädd att du råkat ut för ngt - skönt att det inte var så ;)
Jag tar bara en kort paus från hemtentaskrivande just nu och kan inte heller komma på någon bok som har varit som träffat som en käftsmäll just nu. Återkommer isf!!
Hermia: Jag har inte läst "Förbländningen" men den finns på kommunens bibliotek- lånar nog hem endera dagen. Däremot kan jag inte påstå att jag tycket att "Svindlande höjder" gav vare sig magspark eller käftsmäll... men den var bra ändå.
Vicky: Tack för omtanken! Jag ska ta itu med mina "käftsmällsböcker i detta nu! Det ska bli intressant att höra/se om du kommer på några !
Mitt förslag på "käftsmäll" är Patient 67 och det kan hända att jag är ute på djupt vatten med tanke på böckerna du nämner i inlägget men jag tar ändå chansen att nämna den bok som jag fortfarande - efter flera år - förundras, imponeras och inte mins beundrar. Det krävdes två genomläsningar för att jag något så när skulle förstå hela sammanhanget och jag kan garantera att en tredje läsning inte ligger helt fel i munnen ....
Annika: Jag har läst Patient 67- håller med. Dennis Lehane är en författare jag uppskattar mycket- (kanske också för att han är från Boston :-) otäck bok i alla fall.
Skicka en kommentar