
Jag kan inte tänka mig ett vackrare bokomslag än detta och innehållet är också mycket vackert men så oerhört sorgligt. Vera Brittain var 22 år gammal när hon miste sin älskade, sin allrakäraste Roland. Han stupade på västfronten år 1915. Så förlorade Vera också sin ende bror Edward- även han stupade på västfronten.

Ett så fint porträtt av en ung Vera men sorgen lyser ur ögonen och hennes ansikte har präglats av det svåra hon varit med om.

I min bokhylla har jag även hennes "Testament of Youth" och här berättar Vera om sitt liv under de svåra åren.
Because you died, I shall not rest again,
But wander ever through the lone world wide,
Seeking the shadow of a dream grown vain
Because you died.
I shall spend brief and idle hours beside
The many lesser loves that still remain,
But find in none my triumph and my pride;
And Disillusion's slow corroding stain
Will creep upon each quest but newly tried,
For every striving now shall nothing gain
Because you died.
Vera Brittain
5 kommentarer:
och hon var inte ensam Vera. Så många som lämnades ensamma kvar.
Because you died
säger allt - tack!
Mimmimarie: Första världskriget var verkligen mass-slakternas krig. Fasansfullt.
Margareta: Det är en oerhört sorglig och vacker dikt.
Nu blev jag nyfiken på Vera Brittain!
Sanna: jag tycker att hon är klart läsvärd.
Skicka en kommentar