Sommar i Schlesien och en tur på Oder

Det hoppas jag få uppleva under julhelgen. Jag har letat vidare i min tyska hylla och här har jag funnit två böcker som jag bara måste ge mig i kast med. "Sommer gab es nur in Schlesien" är en samling korta berättelser (noveller och utdrag från romaner) av författare med anknytning till området. Här finns både kända och okända skribenter- bland de mera berömda: Hugo Hartung (det var han som skrev "Ich denke oft an Piroschka") , Gerhart Hauptmann, Horst Bienek och Jochen Klepper (1903-1942)- Klepper som fick ett så sorgligt öde. Mest känd är han för sin roman "Der Kahn der fröhlichen Leute"- en historia om en båtfärd på den stora floden Oder och om en lustig samling människor ombord. En lättsam berättelse förmodar jag och i bjärt kontrast till de onda tider som snart skulle svärta ner horisonterna för så många.

Nobelpristagarnas stad

(fotot är lånat från Wikipedia)

Inte visste jag att Breslau (idag Wrocław) har fostrat så många nobelpristagare- men så är det. På min resa längs Oder har jag nu kommit till det som idag är Polens fjärde stad och huvudstaden i nedre Schlesien. Wrowclaw (Breslau) blir en av två kulturhuvdstäder år 2016.

1902 Theodor Mommsen, litteratur (tyska kejsartiden)
1905 Philipp Lenard, fysik (tyska kejsartiden)
1907 Eduard Buchner, kemi (tyska kejsartiden)
1908 Paul Ehrlich, medicin (tyska kejsartiden)
1912 Gerhart Hauptmann, litteratur (tyska kejsartiden)
1918 Fritz Haber, kemi (tyska weimartiden)
1931 Friedrich Bergius, kemi (tyska weimartiden)
1943 Otto Stern, fysik (tyska "tredje riket")
1954 Max Born, fysik
1994 Reinhard Selten, ekonomi

En imponerande skara, förvisso! (listan finns HÄR)

I Svensk uppslagsbok (1936) ägnas inte mindre än tre sidor åt staden inklusive en stor stadskarta. Vid den här tiden hade Breslau över dubbelt så många invånare som idag (1925 : nära två miljoner). Det här är en väldigt gammal stad- rådhuset grundlades redan på 1200-talet, likaså den mäktiga S:t Elisabeth-kyrkan.

"Breslau är centrum i Schlesiens rika jordbruks- och industriområde. Vidare har Breslau sedan gammalt på grund av sitt läge varit en viktig förmedlare av varuutbytet mellan Tyskland samt Polen och Ryssland. Härtill har Oder väsentligt bidragit." (från Svensk uppslagsbok).

Länge kämpade Frankfurt an der Oder och Breslau om förstaplatsen vad gällde kulturellt centrum - till slut avgick Breslau med segern - då skrev man 1811 och Breslau hade då övergått från habsburgsk ägo till att bli den näst största staden i Preussen.

Staden undgick de stora allierade bombningarna under andra världskriget (den låg för långt bort) men under våren 1945 förklarades Breslau för "fästning" och vägrade att ge upp- den röda armén förstörde sedan 70% av staden.

Breslau c:a 1900 (från Wikipedia)

Jag tycker att det skulle vara mycket intressant att besöka Wroclaw/Breslau- det är en stad som jag tror har mycket att erbjuda. Kanske år 2016? Den som lever får se.

Längs Oder- Glogau/Glogow

År 1915 såg staden ut så här.

"Stad i provincsen Niederschlesien, Preussen, vid Oder nordväst om Breslau. 26,275 invånare (1925). Cement-, järn- och maskinindustri; socker och stärkelsefabriker.-- Under 30-åriga kriget innehades Glogau under flera tillfällen av svenskarna och har tidvis spelat rollen av gränsfästning mot Polen. Efter världskriget (det första) har fästningen på grund av fredsöverenskommelsen nedlagts." (Svensk uppslagsbok, 1932)."




Så här skriver författaren Jurij Andruchowytsch: "Es gibt in diesem Teil der Welt einfach zu viele Ruinen, zu viele Skelette unter den Füssen". Inget kunde passa bättre på staden Glogau. Den 8 februari 1945 slog ödestimman för staden vid Oder- ryssarna hade nått fram och nu hade de omringat Glogau. Några dagar senare inleddes beskjutningen och bombardemanget- helvetet brakade löst. Större delen av civilbefolkningen hann lämna staden mellan den 19:e och den 21:e februari- men först den 1 april övergavs Glogau helt och den röda armén kunde göra sitt intåg. Då var 95% av staden helt förstörd. 95%! Än idag kan man se ruinerna.

"Du ser varthelst du ser, fåfänglighet på jorden.
Vad en idag byggt upp rivs av en annan ner.
Där städer ligga nu, i framtiden man ser
på ängar herdebarn i lek med fårahjorden."

Det är som om barockpoeten Andréas Gryphius 1616-1664 (Glogaus store son) kastat en förbannelse över staden med sina ord.

Glogau byggdes upp på nytt (några kilometer väster om den gamla staden) men nu hade staden bytt namn till Glogow och den hörde till Polen. När så småningom järnridån började lyftas började också arbetet med att på nytt låta det gamla Glogau se dagens ljus. Den historiska innerstaden började ta form- igen. "Efter 1945 blev Glogow återuppbyggt som en polsk stad- på 80-talet har vi börjat att återuppföra den tyska staden- alltså är vi idag en europeisk stad." (Leszek Lenarczyk, chef för det historiska muséet i staden).

Sedan 1992 delas det mycket prestigefyllda (litterära)Andréas Gryphius-priset ut i Glogow.

Årets pris gick till Michael Zeller.

(År 2009 gick det till Arno Surminski)

Den mesta informationen om Glogow har jag hittat i Uwe Radas bok "Die Oder - Lebenslauf eines Flusses" , Siedler förlag (2009)

Ett tragiskt människoöde

Nazitidens Tyskland är fyllt av tragiska människoöden. Den tyske författaren Jochen Klepper (1903-1942) är ett av dem. I min bok om floden Oder av Uwe Rada läser jag om författaren som verkligen satte Oder på kartan- med boken "Der Kahn der fröhlichen Leute" (De lyckliga människornas båt)- (jag tror inte att det finns någon svensk översättning). Romanen kom ut 1933 och betecknas väl som så kallad underhållningslitteratur.

Huvudpersonen är den unga Wilhelmina Butenhof som ärver en lastbåt från sina föräldrar- och så ger hon sig ut på äventyr längs med floden. Boken beskrivs som en "litterär geografi" över Oder- och berättelsen går från Cosel till Stettin. "Der Kahn der fröhlichen Leute" blev en bästsäljare ett tag- men så dök de där mörksens herrarna upp över horisonten och allt tog en ände. Boken glömdes bort- och Klepper, som var gift med en judisk kvinna såg ingen utväg. När han och familjen (hustru och en dotter) vägrades utresetillstånd återstod bara döden för egen hand.

"On December 11, 1942, after Adolf Eichmann refused a visa for the couple's second daughter, the three of them committed suicide by turning on a gas valve - Jochen writing in his journal just before they died: Tonight we die together. Over us stands in the last moments the image of the blessed Christ who surrounds us. With this view we end our lives. After their death, the diary was given by Jochen's sister Hildegard, to the Allied trial against Adolf Eichmann where it was used as evidence against him ." Hämtat från Wikipedia- och mera finns att läsa HÄR)

"Der Kahn der fröhlichen Leute" blev till film år 1950 och blev då uppmärksammad på nytt- för att sedan åter glömmas bort.

Jochen Klepper författade också flera psalmer. Den mest kända är säkert "The Night Shall Soon Be Ending" som jag citerar de fyra första raderna av:

" The night will soon be ending;
The dawn cannot be far.
Let songs of praise ascending
Now greet the Morning Star!"

Psalmen i sin helhet finns att läsa HÄR.

Resmål: Oder- och tips om nyutgivning av klassiker

"Tysklands huvudflod; längd 907 kilometer.--- Sedan Oder passerat gränsstäderna Breslau och Golgau, når den nordtyska låglandet. --- Högsta vattenståndet inträder tidigt på våren och det lägsta på hösten, men stundom inträffa svåra högvatten även under juli-aug. -- Genom fredsförgraget i Versailles 1919 § 331 förklarades Oder från bifloden Oppas inflöde däri till mynningen, för internationellt farvatten och ställdes enligt § 341 under tillsyn av en internationell kommission- Oderkommissionen med säte i Paris. Från Svensk upplslagsbok:1937.

Om floden Rhen står för romantik och vackra omgivningar är Oder snarare den grå, lite trista floden som rinner igenom ett platt och betydligt mindre naturskönt landskap. Oder var och är gränsflod och ofta drabbas den av svåra översvämningar.

Här står vattnet mycket högt. Frankfurt an der Oder. (foto från Wikipedia)

I Frankfurt an der Oder, som idag är helt återuppbyggt efter att ha blivit så gott som totalförstört under andra världskriget, föddes författaren Heinrich von Kleist år 1777.

Kleists födelsehus blev totalförstört under kriget men numera finns ett Kleistmuseum som är beläget mitt emot den plats där en gång Kleists barndomshem låg. Kleist är mycket aktuell just i år eftersom det är 200 år sedan han gick ur tiden (1811). Det uppmärksammas av bland andra förlaget Modernista som ger ut två samlingar av hans verk- dels kortprosa dels dramer. Båda dessa böcker finns att köpa från den 21 november som markerar den dag (för 200 år sedan) då von Kleist tog sitt eget liv efter att först ha skjutit sin väninna Henriette Vogel. Detta hände i Wannsee i närheten av Berlin. (Von Kleist blev inte sin hemstad trogen.)

Jag ser fram emot att kunna skaffa mig dessa ovärderliga klassiska verk- i min hylla har jag haft både Michael Koolhaas och Den sönderslagna krukan men nu är de putz weg.... Den senare ingår i Modernistas utgåva och Michael Koolhaas finns utgiven på Bakhåll förlag. Speciellt Michael Koolhaas är mycket, mycket läsvärd och den boken blir aldrig omodern. (Ja, jag säger det igen- hösten blir dyr).

Nu blir det en ny resa

Nu ska jag följa med Uwe Rada längs floden Oder- även det en gränsflod och säkert finns mycket intressant att både se och lära sig. Oder är gränsflod mellan Polen och det som en gång var DDR. Författaren ställer sig bland annat frågan "Gibt es eine Poetik der Oder?"- Ja, det får vi väl se.