Jag längtar efter att läsa en äkta gammaldags roman. En roman som visar upp författarens berättarkonst. Idag verkar just den konsten vara tämligen bortglömd och från flera av mina vänner hör jag samma önskan ” en äkta gammaldags roman, tack”. Mauriac, sa väninnan i Lyon - honom borde man läsa om. Jag letar i nätbokhandeln och blir besviken- de svenska översättningarna är tämligen gamla och biblioteken är ju som bekant duktiga på att gallra ut. Språkbokhandeln i Lund hade en hel del av Mauriac på hyllorna (för något år sedan , innan covideländet började härja) på originalspråket och jag handlade hem.
Ur hyllan har jag plockat fram ett annat bevis på riktig berättarkonst - Eyvind Johnsons ” Hans nådes tid” ( från 1960). På första sidan kan man läsa: ” Bo på ett asplöv—- På ett asplöv kan ingen bo i trygghet. Ändå bor där små kryp som inte vet att deras land är ett asplöv.För dem är det en hemort, ett hemland i en värld, asplövsvärlden.”
Årets första bokbeställning är gjord- ” Kaptajnen och Ann Barbara” av Ida Jessen. Jag är övertygad om att jag inte kommer att bli besviken. Ida Jessen kan det där med berättarkonst.
4 kommentarer:
Vilket målande uttryck, en "riktig" roman! Jag förstår vad du menar även och kan också längta efter det ibland. Det var ett fint citat från Eyvind Johnson. Hoppas du tycker om romanen du beställt.
god fortsättning på 2021, Ingrid!
Ormboet har jag läst för länge sedan. visst längtar en efter gammaldags romaner med jämna mellanrum. Mauriac är en fin författare. Strändernas svall har jag läst med stor förnöjelse
Jenny: Jag ser mycket fram mot Ida Jessens roman. Den kan säkert kategoriseras som ” riktig”.
Tack det samma Mrs C. Hoppas att 2021 blir ett öppnare och friare år med mycket läsning.
Skicka en kommentar