En riktig och äkta gammaldags roman. En evig klassiker. Tolstojs Anna Karenina är mycket, för att uttrycka det hela enkelt. Den senaste svenska utgåvan är från 2007 och utgiven på Norstedts förlag. Jag är mycket glad att jag investerade i de nära 1000 sidorna. Min längtan efter ” riktig” romankonst är för tillfället mycket stor. Hade jag varit bibliotekarie skulle jag iordningställt en speciell klassikerhylla- men jag är väl gammalmodig och helt ute i dessa tider när det talas om bokurval medelst så kallad artificiell intelligens. Jag tar mig för pannan och suckar uppgivet. Vart är vi på väg?
Från mina hyllor har jag också plockat fram Honoré de Balzacs ” Pappa Goriot” ( utgåvan är från Bonniers och daterad 1936) - översättningen är något ålderstigen ( det finns betydligt färskare varianter ). Senaste utgåva: Modernista 2018, översättare Gunilla Nordlund. Balzac är alltid Balzac. Trots allt.
2 kommentarer:
Här kommer snipig bibliotekarie och påpekar lite saker. Klassikerhylla finns på många bibliotek, det knepiga är att komma överens om urval...
Och det där med ai som det skrivits om det senaste är egentligen ett hederligt magasin uppdaterat med ny teknik. Sköts det rätt kommer vi kunna ha kvar mer av de smala och äldre böckerna pga vi tar hand om hyllutrymmet på ett bättre sätt.
Så nu var det slut på snipighet, tack för att du alltid skriver så intressanta inlägg!
Hej Ida,
Tack för din kommentar och jag tycker inte att du är snipig. Jag hoppas verkligen att du har rätt vad gäller äldre och smala böcker. På ” mitt” bibliotek monterades i princip hela magasinet ned för några månader sedan. Då blev jag inte glad. Det där med klassikerurval kan säkert vara svårt, det har jag förståelse för- det finns mycket att välja bland.
Du ska ha tack för dina vänliga ord - de värmde i dessa tider.
Skicka en kommentar