I ett husapotek kan det finnas plåster, huvudvärkstabletter och hostmedicin men andra medikamenter behövs också och då tänker jag på det som kan läka själen. I mitt sovrum har jag en liten vägghylla som rymmer knappt en hyllmeter av utvalda böcker- mest lyrik. När tillvaron känns tung är det en tröst att plocka ut en av böckerna och bläddra fram till de ord som passar för tillfället. I dagarna har jag nåtts av ett mycket sorgligt budskap och husapoteket på väggen har fått stå till tjänst. Det blev en vers ur T.S. Eliots ”East Coker”.
In my beginning is my end. In succession
Houses rise and fall, crumble, are extended,
Are removed, destroyed, restored, or in their place
Is an open field, or a factory, or a by-pass.
Old stone to new building, old timber to new fires,
Old fires to ashes, and ashes to the earth
Which is already flesh, fur and faeces,
Bone of man and beast, cornstalk and leaf.
Houses live and die: there is a time for building
And a time for living and for generation
And a time for the wind to break the loosened pane
And to shake the wainscot where the field-mouse trots And to shake the tattered arras woven with a silent motto.
2 kommentarer:
Tack för att du delar med dig av din själsliga medicin. Det var precis vad jag behövde. Jsg älskar T.S. Eliot sedan tonåren och de här orden stillade min själ, åtminstone för stunden.
Jag önskar dig vackra vinterdagar med gnistrande snö och välsandade gångvägar!
Tack, Jenny. T S Eliot är ” sans comparaison” och en tröst i mörkret. Ingen snö här - det vita i ett hörn av trädgården är snödroppar... Det kommer en vår. Sakteliga, men dock.
Skicka en kommentar