Om att erövra nya världar

 

Jo, det passar med en varm filt runt Ida Jessens ” Kaptajnen og Ann Barbara”. Den jylländska heden är kall och ogästvänlig- vinden viner och vargarna ylar i mörkret. Den här världen vill ” Kaptajnen” betvinga och göra till fruktbart land. Man skriver 1750- och 60-tal. Danmark regeras av Frederik med nummer fem, en monark som fått ett mycket dåligt eftermäle. Ida Jessens roman är ett mäktigt epos om en svår tid. Trähästar ( ett tortyrredskap), svält, fattigdom och så mörker och kyla- men inte utan hopp. Ett stycke av Danmarks historia som ger vibrationer in i våra dagar. Romanen har en sagolik början - i dubbel betydelse.

” Heden ligner ikke noget andet sted. Den er himlen og den flade jord. Der er øde og tomhed. Vinden farer over himlen, og skyer og regn. Varmen og kulden baeres fram af vinden. Vinden tuder, ingen ved hvorfra den kommer, den synger og hyler, vinden er der altid. Natten og dagen er det også. Ulve er der, hugorme ruller sig sammen, sommergule sommerfugle patruljerer, laerker stiger op. Rovfugle er der. Boliger er der ikke. Mennesker er der ikke. Lyset og mørket er der, og gråt er der. Natten og dagen er der, og årstiderne er der. Vinden, vinden er der.”

Jag blev så tagen av detta ”hedepos” att jag kände mig tvungen att läsa om på direkten.