” Arnold var gången. Och ingen uppgift kom och hämtade den kvarblivna. Mi levde i tomrummet mellan två världar, en oryggligt förgången och en okänd. Hon hade fått oändligt långt till Livets centrum, tyckte hon, och trängts långt ut någonstans i en utanför-värld. Hon andades i en töcknig atmosfär av minnen och möjligheter inför nödvändigheten att förtjäna sitt bröd”.
Så inleder Emilia Fogelklou den tredje delen av sin självbiografi ” Resfärdig”. Hennes make och själsfrände, den högt älskade Arnold Norlind, var död efter bara sju års äktenskap och nu var världen tom och kall. Man skrev 1930-tal, massarbetslöshet och svår depression men Emilia Fogelklou kastade sig ut i världen och mötte många nya miljöer och människor. En outtröttlig sökare och resenär framstår hon som och jag ser fram emot att läsa om hennes tankar och upplevelser i en stor och problemfylld värld. Passande läsning i dessa tider.
Kanske ska man läsa biografier i kronologisk ordning men nu väljer jag det motsatta.
2 kommentarer:
har nyss läst en del om Emilia Fogelklou i samband med Ulrika Knustsons biografi om Elin Wägner. jag har också Fogelklous Arnold och en biografi om henne. det verkar ha varit en fantastisk människa
Mrs C: En sökare och en människa med oändliga djup. Jag har parallelläser Arnold med Malin Bergman Andrews biografi. Ulrika Knutsons bok om Elin Wägner har jag på hemlån från biblioteket. Mycket intressant läsning- och inspirerande.
Skicka en kommentar