Friedrichs tavla med is och elementens långsamma raseri blev ingen succé på sin tid. Inspirationen hade han hämtat från William Parrys arktiska expeditioner. Jag har lånat hem Torgny Nordins bok ” Arktis- en gränslös värld” och berättelsen ( eller snarare berättelserna) tar sin början i ett tält på den magnetiska nordpolen och där ligger författaren frysande och mediterande över polarhistoriens oändlighet. Ämnet är sannerligen bottenlöst men någonstans måste man ju börja och så inleds allt med Nordvästpassagen och kampen för att hitta den. Jakten på kryddor var en del av den historien och i den jakten offrades många liv. En av flera expeditioner var Jens Munks (1579-1628) med fartygen ” Enhörningen” och ” Lamprenen”. Året var 1619 och Christian IV hade stora förhoppningar på det djärva företaget, förhoppningar som mycket tragiskt kom på skam. Så gott som hela expedition en dukade under av skörbjugg och bara Jens Munk själv och ytterligare två man kunde ta sig hem igen. Om detta berättar expeditionsledaren i ” Navigatio Septentrionalis” och jag citerar Torgny Nordin ” Att tjusas av det arktiskt sublima är omöjligt efter att ha läst Navigatio Septentrionalis. Det är en bok som borde förskräckt alla läsare och manat till absolut avhållsamhet från arktiska resor. Så borde ha skett. Men det skulle bli precis tvärtom.”
För min egen del tänker jag fortsätta äventyret - på behörigt avstånd och i behaglig vårvärme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar