Eken är ett mäktigt träd och med sina vida grenar skapar det ett hem åt mängder av varelser- framför allt fåglar och insekter och så sprids trädets kropp och själ över markerna med hjälp av alla dessa bevingade varelser. Jag läser om eken i Jan Danielsons ” Träd i marker och myter” . Tors träd, ett trollträd- myterna är många. ” Hin Onde kom till vår Herre och beklagade sig över att han fick så få själar. Till slut tröttnade Vår Herre på allt klagande och kom med ett förslag.” Så länge löven sitter på träden går själarna till mig, men under den tid då de alla träd står kala tar du hand om själarna.” Detta gick Hin Onde med på. Men då skapade Vår Herre vintereken, som inte släpper bladen förrän de nya bryter fram. Alla träd stod aldrig kala. Och Hin Onde stod där med lång näsa.”.
I Tolstojs ” Krig och fred” får eken också en huvudroll- åtminstone tillfälligt när Andrej Bolkonskij är på väg bort från sitt första möte med Natasja Rostova - omtumlad och förvirrad far han i sin öppna vagn och ser upp mot himlen och ett stort ekträd som just har slagit ut- samma träd som stod där helt kalt bara någon dag innan. ”—- alla nyss nakna och förskräckliga armar var nu klädda i ung och saftig grönska, i löv som skälvde i den lätta brisen, ut ur stammen och ut ur bulorna i den hårda barken hade unga skott skjutit, och den trotsiga gamlingen firade yvigare och mer majestätiskt än alla andra våren, kärleken och hoppet.”( översättning: Staffan Skott).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar