tisdag 1 oktober 2019

När Europa blev Europa

Ventnor, Isle of Wight. Åskan är på väg. Konstnär: Eugéne Isabey.

Mycket av det som en gång var Europa gick i graven under och efter det stora kriget 1914-1918. Det som hade byggts upp under 1800-talets senare hälft raserades och sedan dess har vår världsdel inte hämtat sig. I Orlando Figes senaste bok ”The Europeans” läser jag om hur det moderna Europa skapades - med framför allt järnvägens intåg. Det är en mäktig bok och jag kommer att ta god tid på mig med läsningen. Jag fastnade i ett kapitel som handlar om Isle of Wight som var en tummelplats för den ryska aristokratin i slutet av 1800-talet. Hit kom också Ivan Turgenev för att njuta av havsbadens nyttiga inverkan på hälsan - tyvärr fick han i stället tillfälle att uppleva äkta engelskt väder med kyla, regn och blåst. Så mycket badande blev det inte och för att råda bot på den leda han kände satte han igång att skriva. Resultatet blev ett mästerverk som fick titeln ” Fäder och söner”. I brev beklagade sig Turgenev så här: ”The wide and gently sloping strip of yellow-brown sand which forms the sea-shore, not built up in any way and devoid of vegetation, stretches far beyond the limits of the town. With the incoming tide bottle-green waves, cold, northern waves, run right up to the boundary of the uniform houses. When the tide has gone out, straight- backed figures of English people out for a stroll can be seen on the damp, firm, seaweed-striped sand.”


Inga kommentarer: