Kanske en något ovärdig beskrivning på en djupgående och utredande bok men icke desto mindre- fram ur hyllan plockar jag nu både Buddenbrooks och Bergtagen av den store författaren. Det kommer att bli omläsning och med en del nya infallsvinklar, fast jag undrar om jag kommer att greppa det där med humor hos Thomas Mann. ( Mitt eget sinne för humor är inte alltför raffinerat så jag ser framför mig kommande tolkningssvårigheter.)
Åke Leijonhufvud gör nedslag främst i Thomas Manns mera omfattande verk med början i familjekrönikan Buddenbrooks.
( Och jag måste medge att jag drar på smilbandet när jag läser om djävulen i Doktor Faustus - en
djävul som säger sig ha tyska som favoritspråk. ” Det är just mitt älsklingsspråk. Ibland förstår jag överhuvudtaget bara tyska.” ). Den inbäddade elakheten begriper även jag och i år 1947 och efter en lång landsflykt är det inte särdeles svårt att följa tankegången.
”Jag är faktiskt humorist” är utgiven på förlaget Daidalos. En mycket lärorik och inspirerande bok- som sagt.
1 kommentar:
tack för intressant tips
Skicka en kommentar