lördag 23 februari 2019

En tacksamhetens tanke

Damen med enhörningen - gobeläng från 1500-talet.

Julian Barnes är en mycket produktiv författare och det mesta av det han publicerat har blivit översatt till svenska - dock inte allt. Essayer förbigås ibland, tyvärr. I ”Looking Through the Window” från 2012 läser jag om Prosper Mérimée (1803-1870),  kanske mest känd för Carmen- men han har skrivit mycket annat också och dessutom var han en framstående arkeolog. Under nära trettio år arbetade Mérimée som ”Inspector General of Historic Monuments” och eftervärlden ska vara honom evigt tacksam för hans insatser både inom litteratur och kultur i övrigt.

Julian Barnes skriver om Mérimée i essayen ” The man who saved France” . Efter revolutionen var Frankrike ett mycket sargat och förött land och de historiska monumenten hade skövlats på många håll. Statyer hade smälts ner och inte ens katedralen i Chartres fick vara ifred ( taket av bly förstördes). När Mérimée blev vald för att ta itu med att rädda det historiska arvet (1834) hade en del redan gjorts men massor av arbete återstod. I kyrkan i Saint-Savin-sur-Gatempe hade man målat över de unika freskerna från 1000-talet och i Avignon hotades de kända skyddsvallarna av järnvägsbygge. Katedralen i Chartres höll på att falla ihop till en ruin. Det gällde också att restaurera med vördnad och kunskap och inte ”hitta på underligheter” som helt omskapade ursprunget. ( Staden Carpentras blev helt förstörd av klåfingrighet).
År 1841 upptäckte Mérimée vackra - men illa åtgångna- gobelänger i slottet Boussac och med hjälp av George Sand blev de räddade åt eftervärlden. En av dessa gobelänger är Damen med enhörningen.



Detalj av en av freskerna i Saint-Savin- Noaks ark.








2 kommentarer:

Hellre barfota än boklös sa...

Jag har inte läst så mycket av Julian Barnes. Några noveller ur samlingen Citronbordet. Och så har jag en kort liten essä som heter A Life With Books. Den är så bra och är som en kärleksförklaring till litteraturen.

Ingrid sa...

Den bok av honom jag minns bäst är nog Flauberts papegoja. Citronbordet tror jag inte att jag har läst så tack för tipset!