Vissa böcker läser man om och om igen - de tillbringar mycket liten tid i hyllan. En sådan bok hos mig är Gunnar Hardings "En katedral av färgat glas" som handlar om de tre stora engelska, romantiska poeterna - Byron, Shelley och Keats med tonvikt och övervikt på Shelley.
John Keats dog i Rom år 1821 och samma år skrev Shelley ett av sina allra vackraste vers- epos, Adonais, till hans minne- ett epos som Gunnar Harding har översatt i valda delar i sin bok. Att översätta poesi är mycket svårt och även om jag beundrar Hardings tolkningsförsök, håller jag mig till det engelska originalet. Svenska språket är ordfattigt och jag tycker inte att det räcker till för en
sådan poet som Shelley.
Att övervinna döden, att de döda finns hos oss och att det finns ett hopp i all förtvivlan- så väljer jag att läsa raderna om Adonais.
"The splendours of the firmament of time
May be eclipsed,but are extinguished not;
Like stars to their appointed height they climb
And death is a low mist which cannot blot
The brightness it may veil. When lofty thought
Lifts a young heart above its mortal lair,
And love and life contend in it, for what
Shall be its earthly doom, the dead live there
And move like winds of light on dark and stormy air."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar