Livet i trädgården

Jag föll för Penelope Lively's bok om trädgård och litteratur i spännande blandning. Min egen trädgård liknar just nu en förbränd stubbåker och även under gynnsammare förhållanden lär den inte väcka någon som helst beundran. Däremot har jag en granne med gröna fingrar så jag ser gärna över staketet. Jodå, visst skulle jag vilja ha sådana rabatter och sådana träd/buskar också men det kräver en stor arbetsinsats och en passion som jag inte har.

Däremot är det trevligt att läsa om andras trädgårdsbestyr och dito förhoppningar. Penelope Lively börjar sina trädgårdstankar i Egypten- det var där hon tillbringade sin barndom. "Life in the Garden" passar alldeles utmärkt för läsning under varma och snabbt bortilande sommardagar.

Skrivet i ljus

Foto: Rosalie Sjöman

Just nu visas en fotoutställning på Moderna muséet i Malmö. "Skrivet i ljus" handlar om den mycket tidiga fotokonsten och ett par kvinnliga fotografer finns också representerade. Jag stod länge och beundrade Rosalie Sjömans (1833-1919) vackra arrangemang. Ett foto av ett foto (av dottern Alma f.1861).

Margaret Cameron (1815-1879) tillhör de mera kända fotograferna i utställningen och porträttet av Alfred Tennyson är både foto och konst i ett och en bild av poeten och poesiens själ. Man blir knäsvag.

Fram till en bit in i januari kan man beskåda dessa fotograferingskonstens mästerverk.

Jag läser med pennan i hand

Det har tagit nära tio år att få fram en engelsk översättning av Annie Ernauxs självbiografiska " Les Années". Om det blir en svensk version så småningom vet jag inte. Jag läser boken på originalspråket och beundrar tankarna, beskrivningarna och alla dessa minnen klädda i poetisk dräkt. Jag tänker ofta " precis så är/var det". Jag har många sidor kvar att läsa och jag väljer långsamhet för varje ord känns på något sätt så betydelsebärande. Det som berättas - ömsom i tredje person singularis ömsom i vi- form- är inte bara en kvinnas historia från barndom och vuxenliv utan också ett lands historia under en dynamisk och stundom mycket svår tid. Annie Ernaux föddes mitt under brinnande krig,1940, och den tiden bildar en mycket speciell grund.

Jag är själv något yngre än författarinnan och Sverige är/var förvisso inte Frankrike men det finns ändå mycket som jag känner igen - till exempel de gamla fotoalbumen som så ofta togs fram, de äldre släktingarna som fanns där med sina berättelser, miljöer som nu har suddats ut - när televisionsapparaterna gjorde sina intåg i vardagsrummen ändrades samhället långsamt men obönhörligt. Idag är vi så gott som heldatoriserade och varthän har det fört oss? Det tål att fundera på och jag fortsätter att läsa och fundera.

Du danske sprog

"Du danske sprog du er min moders stemme" - ett par rader från  en dikt av H.C. Andersen har jag på näthinnan just nu efter att ha gjort en snabb avstickare till Köpenhamn. Det myllrade på gatorna i den stora metropolen och genast befann jag mig på kontinenten. Sverige känns som en helt annan värld när man står på Raadhusplatsen. Grävarbetena där börjar långsamt lida mot sitt slut och snart ska väl röran vara ett minne blott.

Ett besök i Politikens Boghall var givetvis ett måste- det gäller att ta vara på tillfället när en äkta, stor och välsorterad bokhandel finns att tillgå. Borden därinne dignade av frestelser men kassan är inte outtömlig och inte heller bärkapaciteten. Två inköp blev det -  först Inger Christensens "Verden ønsker at se sig selv- digte prose udkast". Över nio hundra sidor med hittills opublicerat material från en av Danmarks absolut största poeter. Jag ska börja läsningen bakifrån- med Marie Silkebergs
efterord.
I klassikerhyllan ( den är stor) hittade jag Henrik Pontoppidans "Smaa Romaner" i två band (1905-1927). Pontoppidan tilldelades Nobelpriset i litteratur år 1917 och han är "det lilla formatets mästare".  

Det fanns mycket annat jag trånade efter ( en vacker bok om Fynmålarna till exempel) men jag får känna mig nöjd med de inköp jag till slut gjorde.

På önskelistan...

Och visst, det går att beställa via  svensk nätbokhandel också- det blir sannolikt billigare men då går man miste om själva "upplevelsen".

I strandkanten

Albrecht Dürer: Den stora grästuvan - och jag tänker på Walt Whitmans rader" I believe a leaf of  grass is no less than the journey-work of stars".

Solen sken från en nästan klarblå himmel när vi begav oss ut på vandring längs med Falsterbo strand med avstickare inåt Stadsparken. På promenaden ( i Strandbadens regi och med utmärkt guidning) fick vi lära oss mer om konst och om hur olika konstnärer från olika århundraden har tagit inspiration från naturen. Falsterbo är en vacker plats på denna jord- blått hav, vit sand och skugga bland träden i parken.

Albrecht Dürer hör hemma i renässansen och mellan honom och amerikanen Robert Smithson tycks ju steget stort både i tid och stil men ändå finns det något gemensamt, något universellt och odödligt.

Spiral Jetty av Robert Smithson finns att beskåda vid Salt Lake i Utah. En märklig komposition av sten och lera som har motstått tidens tand sedan 1970.

Konst och litteratur hör samman och Falsterbo är fyllt av båda delar.

"Jag bor vid ett rastställe, långsmalt, havsomflutet:

en utsträckt hand av vildros och susande gräs

som öppnar eller knyter sig. Här är slutet

på kartan över landet, ett yttersta näs." (Hjalmar Gullberg).

Vy från Måkläppen en vinterdag.

All for Nothing

Walter Kempowski 1929-2007

Jag har skrivit en del vid tidigare tillfällen om den tyske författaren Walter Kempowski. Han var född och uppväxt i Rostock och fick uppleva krigets fasor när staden bombades sönder och samman år 1945. Kempowski var produktiv som författare men bara ett enda av hans verk finns i svensk översättning. Snudd på skandal, kan jag tycka.

Nu har jag läst ut Kempowskis allra sista roman "Alles umsonst" eller "All for Nothing" som är den engelska titeln. ( Översättningen är gjord av Anthea Bell och håller mycket hög klass). "All for Nothing" har lovordats i åtskilliga recensioner och jag instämmer helt i dessa omdömen. Kempowski har ett poetiskt men samtidigt korthugget sätt att beskriva händelser och skeenden på och här vindlar sig historien långsamt framåt för att accelerera under de femtio sista sidorna. Allt tar sin början i januari år 1945 och platsen är en vacker herrgård i Ostpreussen. På Georgenhof bor familjen Globig som består av hustru Katharina, sonen Peter (12 år), "Auntie" en avlägsen släkting i 60-årsåldern och så några gästarbetare från Polen och Ukraina. Katharinas man befinner sig i ett förband i Italien.
På Georgenhof lever man i sin egen isolerade värld och även om flyktingar från öst då och då anländer och får husrum över natten, förtränger man det som är oundvikligt. Den röda armén närmar sig och kanonmuller och orangeröd himmel bekräftar de kommande fasorna. Så blir Katharina inblandad i en människosmuggling och korthuset rasar helt plötsligt samman. Väskor packas, hästar spänns för och flykten västerut tar sin början och fasansfulla scenarier utspelas.

"They said goodbye to the neighbouring vehicles on the football field, Heil Hitler, and to the Party man who had been so impressed by the coat of arms on the coach door, even if he didn't show it. Heil Hitler. And then the cry was 'Gee up' and the gelding pricked his ears.-- She could not have known that at the same time Uncle Josef and his party were going through Harkunen and back east home, home again! Home to Albertsdorf, where they had spent so many happy years. With his wife and three daughters. No more would ever be heard of him."

Nu vänder det

Theodor Philipsen: Landevej ved Fårevejle (1920)

Varje årstid bär på en slags inneboende längtan. Såhär under sommarens absoluta höjdpunkt har man kanske glömt kyla, snö och is men ändå finns en längtan just dit... Mörkret kan ha sin tjusning även om man inte vill vistas i det under långeliga tider. Så vänder året igen och cirkeln börjar ta sin form.
Jag läser om Odsherredkonstnärerna - till dem knöts också flera författare, bland andra Martin A. Hansen som under en tid bodde hos Agnete och Sigurd Swane i Plejerup ( inte långt från Asnaes). Martin A. Hansen förde dagbok under större delen av sitt alltför korta liv. I september 1949 skrev han så här om landskapet i Odsherred: " Farverne er så skaere. Jorden er ler her og de pløjede agre er okkergule- rødlige- når det har regnet. Rugen er nu oppe mange steder..... og den står med et skaer der minder mig om Lauritz Hartz. Disse landskaber som de er nu måtte kunne gøre en maler tossed af lykke."

Martin A. Hansen målade och tecknade själv- akvareller, pasteller och oljemålningar. Hans dagböcker finns utgivna av Det Danske Sprog- og Litteraturselskab.

Fynboerne

Det finns (officiellt) fyra stora danska konstnärsgrupper och den mest kända är Skagenmålarna. De övriga tre är Odsherredgruppen, "Bornholmarna" och så Fynboerne. På tavlan ovan kan man se hjärtat av den sistnämnda gruppen ( målad av Peter Hansen i början av förra seklet). Fynkonstnärerna flockades kring två städer, Faaborg och Kerteminde och där finns ( på båda orterna) idag muséer med utvalda verk.

Mycket mer finns att läsa i boken om de fyra stora danska konstnärskolonierna. För mig återstår det att besöka Kerteminde och Faaborg .

I Kerteminde är muséet inrymt i Alhed och Johannes Larsens hem och där finns Alhed Larsen och de övriga kvinnorna i Fynboerne bättre representerade än på muséet i Faaborg. Alhed Larsen (1872-1927) målade med ett alldeles speciellt ljus. Här ett exempel.

Över Sundet

Det blev en lång och innehållsrik dag med en resa som gick från Sveriges sydvästligaste hörn till Odsherred på Själlands nordvästkust. Buss, tåg och tåg igen med byte i Holstebro och språngmarsch eftersom det bara var ett par minuters marginal vid tågbytet i Holstebro. Målet för resan var Odsherreds Kunstmuseum som i sommar visar en specialutställning om de kvinnliga Odsherredkonstnärerna "Staerke blikke og milde øjekast". Muséet ligger inrymt i en stor, vacker privatvilla som fram till för inte så många år sedan var ett ålderdomshem. Nu ryms här i stället en stor mängd verk från en av de fyra stora danska konstnärsgrupperna. Vi gick omkring och lät oss uppslukas av bilder och historia. Från muséets översta våning hade man en vidunderlig utsikt över ett kuperat, grönskande landskap och i huvudet ljöd den danska nationalsången - " der er et yndigt land".

Hem kom vi sedan tungt lastade med böcker, kort och broschyrer. Nästa gång tar vi bilen för tyvärr kunde vi inte komma till Plejerup och familjen Swanes konstnärshem med allmänna kommunikationer. Lite tråkigt att man gör det så svårt för besökarna, tycker jag. En smolk i bägaren denna annars så lyckade dag.

Denna fina bok följde med hem.

Johan Thomas Lundbye har förevigat det säregna landskapet i Odsherred.

En novellantologi från exilens värld

De tvingades fly undan förtrycket när bolsjevikerna tog makten i Ryssland. De var många och de blev utspridda över främst Europa. När Hitler sedan började sitt erövringståg skingrades de än mer. Många hamnade i USA. Jag talar om författare, konstnärer och andra personligheter som inte kunde leva utan det fria ordet/uttryckssättet.

I serien Penguin Classics finns "Russian Émigré Short Stories from Bunin to Yanovski" och det är en tämligen omfattande volym på över 400 sidor. Bryan Karetnyk har sammanställt novellerna och han har också skrivit ett mycket lärorikt förord. För mig är flera av författarna okända och jag är inte helt säker på att alla har blivit översatta till svenska men först ut i samlingen är i alla fall Ivan Bunin, den Nobelprisbelönade- novellen har titeln "In Paris" och den blir en passande inledning.

Påskön

Påsköträdet fanns en gång i riklig mängd på den egna ön men människan såg till att det blev utrotat och numera finns det bara i några få botaniska trädgårdar runt om i världen. ( Göteborgs botaniska trädgård är en av dessa.)

Thor Heyerdahl skrev flera böcker om den gåtfulla och avlägset liggande Påskön -  och han besökte ön flera gånger både på femtiotalet och sedan igen trettio år senare. Det sista besöket blev upphovet till "Påskön" som kom ut 1989. Här försöker Heyerdahl lösa mysteriet med de gigantiska statyerna, moai, som finns på ön.

(Boken finns i svensk översättning). Hur tillverkades dessa statyer, var kom de från och hur fick man dem på plats? Många frågor söker svar och själv vill jag veta mer om dessa gåtor. Tack och lov har "mitt" bibliotek en rejäl uppsättning av böcker om ( och av) Thor Heyerdahl. I min egen hylla finns dessutom "Aku-Aku- eller Påsköns hemlighet". Spännande läsning väntar.

På önskelistan

När den egna trädgården mest liknar ett förtorkat ökenlandskap kan det säkert kännas tröstande att läsa om Penelope Livelys berättelser från ett liv med vackra odlingar. Resan går från Kairo där författarinnan tillbringade sin barndom och till olika landskap i södra England. Penelope Lively skriver också om trädgårdar i litteraturen, nog så spännande. Jag har själv inga odlingsambitioner och lär få acceptera att just trädgårdsskötsel inte är min stora passion i livet. Däremot är det en glädje att läsa om andras vackra skapelser så långt upp på önskelistan hamnar "Life in the Garden".

Helen Dunmore gick ur tiden för ett år sedan. Hon lämnade efter sig en stor produktion av böcker både för vuxna och för barn/ungdomar. Under sin sjukdomstid skrev hon diktsamlingen "Inside the Wave" - en gripande poetisk berättelse om en resa som bara kan ha ett mål. Inom kort kommer en novellsamling"Girl, balancing" - det allra sista från Dunmore's flitiga hand, noveller jag längtar efter att läsa. 

Snart dags

Ystad hamn med Bornholmsfärjan på ingång. Foto: Jonn Leffman

Sommarens första "kortutflykt" (kort som i sommarkort) gick till Ystad som prunkade av rosor i mängd. Det råkade också vara utsläpp av årets kull av sistaårselever så nog myllrade det lite mer än vanligt i gränderna. Jag tittade längtansfullt mot söder och ut över den för dagen något guppiga Östersjön. Snart går turen till Bornholm. Den här helgen bör man dock undvika besök där om man inte vill utsätta sig för enorm trängsel och frotterande med en massa politiker ( en skara jag mycket gärna undviker). Folketinget i Allinge drar mängder av folk - ett danskt Almedalen. Jag bidar min tid och far över när festandet är klart.

Just nu hinner jag inte med så mycket läsande men jag ser fram emot ett nytillskott.

Om Dantes betydelse för det sekulära tänkandet, skriver Erich Auerbach. Ingenting man läser på en timme men jag vill ha något att bita i.

Den klassiska världen

Den värsta klibbvärmen har mattats något men inget regn så långt ögat når. Gräsmattan/ängen har antagit en brungulaktig färgton och de blommor som orkat sig upp i dagsljuset är små och förkrympta. Mördarsniglarna för en tynande tillvaro.

Jag försöker bilda mig med att läsa klassiskt och har hittat Robert Lane Fox's "The Classical World" där man får lära sig allt (hoppas jag) som är värt att veta om de två stora civilisationerna. Lane Fox är historiker och även trädgårdsskribent för Financial Times ( och ja, han har skrivit böcker om trädgård och trädgårdsskötsel också).

Nu är trädgårdsskötsel "ikke min favorite" men jag har inget emot att läsa om personer som har grönare fingrar än vad jag har. Vi får väl se vad som hamnar på läsbordet framöver. För tillfället räcker det med en resa till antikens världar.

Hyllning till översättarna

Under den gångna helgen har det anordnats "översättardagar" i Oxford och man har haft en mängd seminarier och föreläsningar. Priser har delats ut. Det finns mycket att läsa om Oxford Translation Day och själv har jag hämtat rejält med läsinspiration.

Den amerikanska översättaren Ann Goldstein blir "först ut" - hennes översättningsspråk är italienska och hon har en lång meritlista. Mest känt från senare år är hennes tolkningar av Elena Ferrantes fyra böcker om kvinnoliv i Neapel (My Brilliant Friend , The Story of a New Name, Those who Leave and Those Who Stay, The Story of the Lost Child) men det finns mera och jag har just nu siktet inställt på Linda Ferris "Cecilia" - en historisk roman som handlar om en ung kristen kvinna i Marcus Aurelius Rom. (Översättning: Ann Goldstein).

Under tiden har jag beställt en novellsamling av Primo Levi - även den översatt av Ann Goldstein.

En sommar med Shelley

Glasmålning i Canterbury Cathedral

Vissa böcker läser man om och om igen - de tillbringar mycket liten tid i hyllan. En sådan bok hos mig är Gunnar Hardings "En katedral av färgat glas" som handlar om de tre stora engelska, romantiska poeterna - Byron, Shelley och Keats med tonvikt och övervikt på Shelley.

John Keats dog i Rom år 1821 och samma år skrev Shelley ett av sina allra vackraste vers- epos, Adonais, till hans minne- ett epos som Gunnar Harding har översatt i valda delar i sin bok. Att översätta poesi är mycket svårt och även om jag beundrar Hardings tolkningsförsök, håller jag mig till det engelska originalet. Svenska språket är ordfattigt och jag tycker inte att det räcker till för en
sådan poet som Shelley.

Att övervinna döden, att de döda finns hos oss och att det finns ett hopp i all förtvivlan- så väljer jag att läsa raderna om Adonais.

"The splendours of the firmament of time
May be eclipsed,but are extinguished not;
Like stars to their appointed height they climb
And death is a low mist which cannot blot
The brightness it may veil. When lofty thought
Lifts a young heart above its mortal lair,
And love and life contend in it, for what
Shall be its earthly doom, the dead live there
And move like winds of light on dark and stormy air."

Foto: Massimo Consoli

Om det farliga läsandet

Läsande flicka av Franz Eybl

Att läsa böcker har ofta ansetts vara en mycket farlig sysselsättning. Jag minns att jag som barn ibland fick höra "läser man böcker blir man konstig i huvudet". Tack och lov var mina föräldrar bokälskare och jag hade förmånen att växa upp i ett hem fyllt av bokhyllor.

Jag läser just nu Lena Kårelands "Förbjuden frukt- Litterärt, franskt och kvinnligt" och jag har fastnat i det sista kapitlet, det som gett boken dess titel. Läsningens konst var länge ett överklassnöje och att sprida kunskapen var inget de övre skikten var särskilt intresserade av och ve och fasa om dessutom kvinnor skulle beredas tillträde till den litterära världen.

Speciellt intressant är det att läsa om hur konst och senare även fotokonst kommit att visa upp olika attityder till läsning. Var och hur läses det?

Den här boken handlar just om bokläsningens historia i kvinnoperspektiv - och med fokus på konst och fotografi. Lena Kåreland skriver en del om innehållet och jag lockas omedelbart till inköp. Jag tror att det finns en tysk översättning också.

Läsinspiration från LIRE

Juninumret av den franska tidskriften LIRE är fyllt av bokliga frestelser och jag satt med pennan i högsta hugg - redo att markera och stryka under. Mest lockande är för tillfället Sylvain Tessons "Un été avec Homère" ( En sommar med Homeros) som blev till på den grekiska ön Tinos år 2017. Tesson skriver att " Homeros är musiker och vi lever i ekot av hans symfoni". Ingen av Tessons tidigare böcker har blivit översatt till svenska så hoppet är väl inte stort för Sommaren med Homeros  heller. Beklagligtvis.

Sylvain-Christian David har skrivit en bok om Fanny Zaessinger som en gång var en flitigt anlitad konstnärsmodell och även musa till flera litterära storheter under det som kallades "La belle époque". Idag är hon helt bortglömd och som David skriver " en kvinna som försvann". Vem var hon, Fanny Zaessinger, och vad innebär det att vara en musa? Det får man svar på i boken.

Jean Harlow fick inget lyckligt liv. Régine Detambel har skrivit "Platine" en berättelse om Harlow och ett skoningslöst Hollywood.

Tillbaks till rötterna

Declaration of Independence  ( konstnär: John Trumbull)

Tavlan ovan är ren historieförfalskning för någon sådan scen ägde aldrig rum. När den amerikanska självständighetsförklaringen undertecknades (efter många heta debatter) befann sig landet i krig och alla delegater var aldrig på plats samtidigt. Undertecknandet föregicks också av ett visst "tjyv- och rackarspel" - ett inte alldeles ovanligt scenario vid sådana omvälvande tillfällen.

Undertecknarna av självständighetsförklaringen (1776) och den amerikanska konstitutionen (1787) kallas för "the Founding Fathers" eller grundlagsfäderna på svenska. Vill man förstå eller försöka förstå ett land av idag måste man ge sig bakåt i tiden. Utan historien famlar man helt i luften.

Det finns en uppsjö av biografier och andra böcker om den amerikanska historien. Själv väljer jag att ge mig i kast med Ron Chernows gigantiska (cirka 1000 sidor) krönika över George Washingtons liv. (Washington ledde de militära operationerna mot den engelska kolonialmakten under det amerikanska frihetskriget och han blev också den nya landets första president).  Ron Chernow kastar många nya ljus på Washington och han har också skrivit  andra rosade biografier om amerikanska statsmän (Alexander Hamilton är en av dem).

Den första "riktiga" amerikanska flaggan är från 1777 .Den skapades av Francis Hopkinson.

Snö

Ett ödsligt och kallt snölandskap målat av Ivan Sjisjkin.1832-1898).

Ja, vad ska man läsa under en värmebölja om inte något vinteraktigt. Det blir en bok till av David Park - The Big Snow- som ska vara en roman men som jag läser som en novellsamling med ett tema: snö.

På läsbordet ligger också "Förbjuden frukt" av Lena Kåreland (som inte har ett dugg med kyla och vintrig nederbörd att göra). Litterärt, franskt och kvinnligt är underrubriken och det som drar mig mest är det franska och jag vill gärna läsa om till exempel Eugénie de Guérin och hennes dagböcker, dagböcker hon skrev till sin bror . Den framstående konstnärinnan ( hon målade bland annat av Marie Antionette) Élisabeth Vigée le Brun får ett eget kapitel.

Ännu en flämtande dag i skuggan väntar.

Élisabeth Vigée le Brun med dottern Julie. Självporträtt.

Travelling in a strange land av David Park

"I am entering the frozen land, although to which country it belonging I cannot say."--- All things must have a purpose and I must find mine or yield to this frozen land's urging that I should surrender to my weariness and rest my head on the soft pillow of its snow."

Det är december i Belfast och snön faller i stora mängder. Flyget är lamslaget och Tom är på väg i bil för att hämta sin son Luke som är för sjuk för att ta sig hem på egen hand. Luke bor i Sunderland i nordöstra England. Det blir en resa genom ett öde och ofta spöklikt landskap - täckt av snö. Det blir också en resa inåt och bakåt i tiden för under den långa färden går Toms tankar ständigt till det förflutna och till en tragedi som han har haft stor del i. Det blir en långsam nedstigning i ett helvete, ett helvete fyllt av svarta interiörer och en slutbild som är så fasansfull att Tom i det längsta värjer sig.  Men- det här är en berättelse om försoning och om vägen dit och den är skriven på en poetisk, underbart vacker prosa och med många associationer och utvikningar. Jag blev trollbunden.

The Tetons and Snake river. Foto av Ansel Adams.

"Travelling in a strange land" är en bok som man inte kan läsa utan att få egna djupa avtryck i själen.

Boken är utgiven 2018.

Nyfiken på: Paolo Rumiz

Paolo Rumiz är en italiensk journalist och författare (född i Trieste 1947) - han specialiserar sig på reseskildringar och färdas ofta med hjälp av ben- och armkraft.

Tyvärr finns bara en bråkdel av hans böcker att få i översättning men jag blev i alla fall nöjd att hitta Rumiz bok om en resa på den mäktiga floden Po i tysk version. Jag är säker på att han hittade flodens själ och att man bjuds på ett lite mindre bekant Italien.

Floder är kulturbärare och jag är ständigt på jakt efter litteratur om floder och deras kända och okända världar.

En röst från Katalonien

Maria Barbal

Det dröjde hela trettio år innan det kom en svensk översättning av Maria Barbals debutroman (1985) "Som en sten i ett jordskred" och det är också, tyvärr, det enda som finns översatt till vårt språk hittills.

"Som en sten i ett jordskred" är kanske mera en lång novell än en roman men formatet kan göra det samma när det gäller en juvel som denna. På lite över hundra sidor lyckas Maria Barbal skildra en kvinnas liv genom den spanska och katalanska historien. Conxa växer upp i en barnrik och fattig familj på landsbygden i Katalonien och föräldrarna bestämmer att hon måste flytta till sin barnlösa men välbeställda moster som bor långt bort från hembyn. De vardagliga och många sysslorna hindrar alltför intensiva tankar på den förlorade familjen men ensamheten känns ändå tung för Conxa som aldrig riktigt lyckas acklimatisera sig. Så dyker friarna upp och Conxa väljer kärlek framför pengar men tiderna är onda och inbördeskriget kommer med umbäranden och familjetragedier.

Berättelsen om Conxa är berättelsen om ett kvinnoöde under en förändringarnas tid och Maria Barbal skriver på gripande och vacker prosa.

" I Barcelona är himlen långt borta och stjärnorna förskrämda. Barcelona är en fuktig himmel och ett regn som är mycket grått.--- Barcelona är en liten brödkaka som tar slut varje dag och mjölk på flaska som är mycket vit, utan grädde och med tunn smak. Barcelona är ett oväsen utan ord och en tät tystnad full av klara minnen."

Jag är mycket nyfiken på Maria Barbals övriga romaner och jag hoppas att det kommer fler översättningar. "Som en sten i ett jordskred" är utgiven på Nilsson förlag och översättningen är gjord av Maria Cederroth.

Franska damer

Madame du Deffand (1697-1780)

De var så många, damerna som höll salong i Paris och nog skulle man vilja göra en tidsresa för att vara med och lyssna på samtalen som fördes. Länge har boken om en av de mest framstående av dessa salongsvärdinnor legat oläst på mitt läsbord men nu kan det vara dags att råda bot på det.

Benedetta Craveri har skrivit om denna mycket spirituella och begåvade kvinna som kom att röra sig i kungliga, politiska och kulturella kretsar under en tid då allt formligen kokade av aktivitet. God självkänsla hade hon, madamen. " Madame du Deffand is the enemy of all falseness, her words and her face always interpret faithfully the sentiments of her soul; she is neither beautiful nor ugly... She is rational, has good taste and if she is sometimes led astray by her high spirits, she is soon brought back by the truth. (Madam du Deffand om sig själv).

En biografi ( av Belinda Jack) om George Sand- denna gåtfulla kvinna- hade jag också tänkt fördjupa mig i under sommaren.