Madeleinekakan

Luxembourg city - fotot är lånat

" The past is a different country, they do things differently there". Det upptäcker man genast om man försöker att återuppväcka gamla tider och minnen. Dagens resande är annorlunda och mycket "teknologiserat". Staden som var liten och relativt lugn är nu ett inferno av trafik, byggnadsarbeten och konsumtion. Ändå går det att hitta den där Madeleinekakan. Den fanns både i den lilla vackra kyrkan i Grunn och på caféet där man kunde dricka ett glas luxemburgisk riesling.

Nu har både väninnan och jag återvänt hem. Hon för att rösta i det franska valet och jag för att ta itu med vårbruket i iskylan. Min reselektyr var en bok av Sture Linnér "Ingen människa är en ö" som handlar om Linnérs möten människor som betytt extra mycket för honom. Det är en vacker bok, en hyllningsskrift till vänskapen. Den passade mig mycket bra för mina egna vänskaper har betytt och fortsätter att betyda så oerhört mycket för mig.

No man is an island entire of itself; every man 
is a piece of the continent, a part of the main; 
if a clod be washed away by the sea, Europe 
is the less, as well as if a promontory were, as 
well as any manner of thy friends or of thine 
own were; any man's death diminishes me, 
because I am involved in mankind. 
And therefore never send to know for whom 
the bell tolls; it tolls for thee. 

John Donne