"Af Guds Nåde Konge af Danmark og Norge, de Vendes og Gothers, Hertug udi Slesvig, Holsten, Stormarn og Ditmarsken, Greve udi Oldenburg og Delmenhorst". Så står att läsa under en del danska kungaporträtt och många frågar sig säkert vad Ditmarsken är för en plats. Erik Petersson ägnar ett helt kapitel åt det här området i sin bok "Furste av Norden Kristian Tyrann".
Ditmarsken ligger i Slesvig-Holstein ganska nära både Hamburg och Lübeck och med en hel kust gränsande till Nordsjön. Fem mil på längden och fyra mil på tvären mäter det och invånarna har ständigt fört en kamp mot havet. Landet är sankt och platt. I den holsteinska krönikan kan man läsa följande: " Ditmarskerne kives inbyrdes og truer hinanden i deres eget sprog med hånlige ord og spytter hinanden i ansigtet... Og ditmarskernes kvinder er rovbegaerlige som vilde dyr og ulvinder, baerer for størstedelen aflange haetter ligesom svinetryner, har dristighed til at draebe, til at forhåne de dødes legemer og endog traekke involdene ud af dem og saette dem på lange staenger og spå af dem." Detta borde ju vara avskräckande men år 1500 trodde sig kung Hans (far till Kristian II) ha situationen i Sverige under kontroll (det hade knakat i fogarna där under en längre tid) och så tyckte han att det kunde vara dags att utöka det nordiska riket med Ditmarsken som hittills hade visat sig vara mycket svårt att kuva. Här erkände man varken kung eller kejsare - Ditmarsken var en fri bonderepublik.
I januari 1500 gick kung Hans över gränsen till Ditmarsken men en stor här (10 000 man). Det var blött och kallt och regnet föll i strida strömmar. Sedan började nordanvinden blåsa. De ditmarska bönderna rev ner vallar och fördämningar och markerna svämmade över. Många soldater drunknade . Hela företaget slutade som ett stort nederlag för kung Hans som själv undkom med blotta förskräckelsen. I Stockholm fröjdade sig både Sten Sture och Svante Nilsson. Det kom så småningom att visa sig att nederlaget i Ditmarsken skulle bli början på upplösningen av den nordiska unionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar