onsdag 5 april 2017

Avdelning tegelstenar


Jag har helt plötsligt blivit ett år äldre. I min ålder är det kanske inte så mycket att fira utan mera något att sucka över. "Like as the waves make towards the pebbled shore, so do our minutes hasten to their end etc." (från sonett nr 60 av William Shakespeare). Hur som helst en bokpresent (eller fler) brukar jag få som uppmuntran. Just i år blev det en extra tjock tegelsten på tre kilo (inga försök att läsa i sängen tänker göras ) "Enlightened Princesses" som handlar om en dynamisk tid och om tre kvinnor som var med att bidra till dynamiken - Caroline av Ansbach, drottning och gift med George lI, Augusta av Saxen-Gotha som fick nöja sig med titeln Princess Dowager of Great Britain eftersom hennes make kronprinsen dog i förtid och så slutligen George III:s drottning Charlotte of Streilitz. Den här boken är ett så kallat praktverk och fylld av utsökta illustrationer.


Till mig själv från mig själv blev det så ytterligare en "historiebok" av det tyngre slaget. Tusen sidor om ätten Romanov kunde jag inte motstå trots att det kommer att ta sin rundliga tid att läsa om alla dessa personer och den tid de levde i. Det gamla Ryssland upphör aldrig att fascinera.

Skönlitteraturen får vänta något just nu men på läsbordet har jag Patrick White's "The Solid Mandala" som var den roman ur den egna produktionen som han satte högst.

April är dessutom en intensiv trädgårdsmånad och det ska rensas och städas lite varstans. Tiden är mera knapp för läsning just nu med andra ord.

5 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

grattis, till fin bok också!

Mrs Calloway sa...

intressant med White. jag gillade mycket Stormens öga

Ingrid sa...

Tack, Hannele.

Mrs C: White's böcker har tyvärr rensats ut kraftigt på biblioteken i kommunen så jag får hitta begagnat engelskt eller fjärrlåna. Sorgligt att han redan verkar vara bortglömd.

Jenny B sa...

Grattis på födelsedageen (i efterskott) och grattis också till tegelstenarna! Tack så mycket för Shakespeare-citatet. Jag har kunnat de första raderna utantill och de dök upp i minnet när jag läste de första orden.

Ingrid sa...

Tack, Jenny. Den där Shakespearesonetten har följt mig genom livet sedan 1971.....