Vad Oliver Rackham inte känner till om askträd är nog inte värt att veta. Jag fastnade i det kapitel som handlar om detta urgamla träd i litteraturen. (The Ash Tree).
Fotot ovan är från S:t Pancras kyrkogård i London och det har fått namnet "The Hardy Ash Tree" efter poeten och författaren Thomas Hardy som var arkitektstudent i London mellan åren 1862 till 1867. Hans studietid sammanföll med dragningen av the Midland Railway och Hardy fick hjälpa till att flytta på både kroppar och gravstenar när järnvägsspåren lades in över den gamla kyrkogården. De gamla gravstenarna syns vid trädets fot.
Rackham konstaterar att asken inte är det mest omskrivna trädet bland författare. Ofta föredras hassel, bok eller ek. William Butler Yeats utgör ett undantag, men jag har hittat en dikt av D H Lawrence. Det hör till saken att asken är ett mycket "bullrigt" träd, vars grenar för ett väldigt väsen när vinden ligger på.
Discord in childhood
Outside the house an ash-tree hung its terrible whips, And at night when the wind arose, the lash of the tree Shrieked and slashed the wind, as a ship’s Weird rigging in a storm shrieks hideously. Within the house two voices arose in anger, a slender lash Whistling delirious rage, and the dreadful sound
Of a thick lash booming and bruising, until it drowned The other voice in a silence of blood, ’neath the noise of the ash.
2 kommentarer:
intressant läsning!
Hannele: Boken om askträdet ingår i en serie om just träd. Verkligen intressant att utforska. Det kommer att bli ett par trädböcker till för min del.
Skicka en kommentar