Jag tillbringade en stund med att ögna igenom några av årets utgivningar och hittade då den här lilla boken från Ersatz förlag. "En liten bok om döden" av den polske författaren Andrzej Stasiuk. Den ska jag läsa så snart jag hinner.
Fyra berättelser om döden finns med i boken- och det handlar om vänner, om farmor och om den älskade hunden. Jag har tidigare läst Stasiuks reseberättelser "On the road to Babadag" (svensk översättning finns, Ersatz förlag) och jag tog den boken till mitt hjärta direkt. Resepoesi kanske man kan kalla det för men skrivet på prosa.
För tillfället är jag själv djupt involverad i dödens obönhörlighet för jag håller på att sortera min mormors sista brev- de brev hon skrev bara några veckor innan hon tvingades lämna det här livet, bara 33 år gammal. Tuberkulosen vann till slut kampen. Hjärtskärande läsning är det för mormor hade tre små barn som nu skulle bli föräldralösa (min morfar hade gått bort året innan i samma hemska sjukdom).
---
God morgen! God morgen! sang fuglen på kvist,
tit så den aftensolen bag fængselets rist.
Tit dufted, tit nikked småblomster ved gry,
før aften lå de knust under haglvejrets sky.
Tit leged småbarnet i morgensol rød,
ved kvæld det lå på lejet så stille og død.
På jorden ej lever så salig en sjæl,
jo lykken kan omskiftes fra morgen til kvæld.
---
B S Ingemann
4 kommentarer:
tänk vilket levnadsöde - min morfar dog när mor var 4 år, alla syskonen lämnades nästan till främlingar...
Hannele: Fruktansvärt för barnen att behöva växa upp blan främlingar.
fasansfullt att mista båda föräldrarna. och stackars arma mamma som vet att hennes barn ska bli föräldralösa. hoppas att hon hade någon i sin närhet som hon litade på och kunde anförtro barnen åt. har läst något annat av Stasiuk, men de båda du nämner ska jag se om "mitt" bibliotek har
Mrs C: Barnen delades upp men kom till släktingar. Stasiuks senaste bok finns inte på mitt bibliotek men jag tror att jag ska skicka in ett inköpsförslag.
Skicka en kommentar