Bilden ovan har fått namnet "Circus Budapest" och är tagen år 1920. Åh, forna tiders fotografer, säger jag bara.
I det sista avsnittet av "On the Road to Babadag" av Andrzej Stasiuk (boken kommer snart i svensk översättning, Ersatz förlag) läser jag om inspirationen till alla de resor som författaren gjort i östra Europa- ett foto taget av den ungerske fotografen André Kertész. På detta foto kan man se en blind man som spelar fiol på en dammig gata någonstans i Ungern. Stasiuk är på jakt efter platsen men tiden har utplånat så mycket och det är svårt att hitta de gamla miljöerna idag.
Jag har snart läst ut Stasiuks bok och jag har sugit så länge jag bara har kunnat på den karamellen. Visst är det en reseskildring (eller snarare reseskildringar) men med ett ovanligt djup och med så många poetiska tankar och funderingar. Stasiuk reser på ett sätt som gör mig mycket avundsjuk- han ser inte bara med ögonen utan med själen och han kan klä sina intryck med ord som fastnar direkt hos läsaren.
"Att resa är att leva". Så sa en gång HC Andersen. Det skriver jag under på.
4 kommentarer:
jag läste en roman med titeln Nio av Stasiuk och jag var väldigt förtjust. i mitt inlägg talade jag om en resa i det polska samhället, ser jag. ska bevaka boken du skriver om. tack för tipset!
Mrs C: Stasiuk är en mycket intressant författare och jag kommer att leta efter fler böcker av honom.
Stasiuk läser jag allt jag kommer över av och i dagarna väntar jag på att den svenska översättningen av "Vägen till Babadag" ska komma hit till Zagreb.
Bodil: Jag tyckte så mycket om "Vägen till Babadag"- vemodet, författarens blick och hans tankar- framför allt. Jag kommer att läsa mera av honom.
Skicka en kommentar