St. Petersburg upphör aldrig att fascinera som stad - byggd på träskmarker och under enorma prövningar för de stackare som fick slita med grovgörat. Många fick plikta med livet. Under andra världskriget fick staden utstå en belägring som saknar motstycke.
Jag minns gyllene kupoler och storslagna muséer (inklusive Eremitaget som var oöverstigligt stort för en elvaåring utan intresse för objekten som fanns där- de röda plyschsofforna i varje sal blev räddningen.)
Solomon Volkov är numera bosatt i USA och han har tidigare blivit omtalad för en bok om Sjostakovitj- "Vittnesmål- Sjostakovitjs memoarer" från 1979. (Jag tror att jag har den boken någonstans i huset.) St Petersburg- A Cultural History är från 1995 och såvitt jag kan se har den inte blivit översatt till svenska.
Det första kapitlet i boken beskriver hur staden byggdes och "how classical Russian literature from Pushkin to Dostoyevsky boldly and brilliantly interpreted the image of the city, and in the end, profoundly changed it.
Över 600 sidor av rysk kulturhistoria känns mycket frestande.
En annan bok om rysk kultur och dess historia är Natasha's Dance av Orlando Figes.
6 kommentarer:
(har aldrig varit där men tunnelbanestationer byggdes av gravstenar, delvis från Karelen. Vakter ser till att ingen fotograferar.)
Hannele: Jag ryser. Inte över gravstenarna i sig men över stölden av dem.
(de som ägde gravstenarna, hade ju blivit bortkörda )
Hannele: Med på den där resan vi gjorde år 1961 var mestadels just de "bortkörda". Jag minns en äldre man som "försvann" i Viborg där vi stannade för middag. Han kom tillbaks lagom till vidarefärden och när min far frågade honom var han hade varit blev svaret "jag tog en taxi till mitt gamla hem- nu bor det ryssar där. Jag knackade på och när en kvinna öppnade dörren sa jag bara "det här är mitt hus". Så tog jag taxin tillbaka." Min far talade ofta om den här mannen- hans öde (som han delade med så många andra) var djupt berörande.
Jag har aldrig varit i St.Petersburg.
Om man kan läsa tyska så finns en artikel från August om Volkovs Shostakovich-bok. Shostakovichs fru berättade alltid att Volkov-boken var ganska dåligt. Volkov, inte Shostakovich, sade hun. Men det är boken som i "cold war" hela tiden präsenterades som bevis för många saker. Hmmm....Shostakovich - han hade det som så många andra oerhört svart båda 1936 och 1948, ("formalism" kallades det, fruktansvärt) - Shostakovich lämnade inte Sovjetunionen. Han stannade. Det var möjligt for honom att åka till Västvärlden. Han gjorde det inte. Han tyckte inte om USA, till exempel.
Så jag läsde artikeln interesserad, kanske vi behöver mer av de:
http://www.jungewelt.de/2015/08-08/008.php?sstr=Schostakowitsch
Kanske det är fel at ta Volkovs Shostakovich-bok för "sanningen". Till exempel berättade Volkov att Leningrad-symfoni komponerades inte om Leningrad (Shostakovich användade lite material han hade komponerat förre - som Bach gjorde det hela tiden.). Men var det så? Var det "om Stalin"? Darför att bara Volkov berättade det?
1941-44 var Nazistarnas belägring av Leningrad. (Finland, vänner av Hitler, vägrade sig). Hundratusentals dog i Ryssland tack till Tyskland och Nazisterna, 22 miljoner människor dog i andra världskriget tack till Nazisterna i Ryssland. (Och Shostakovich visste att det var så och vem kämpade emot Nazisterna först. Man kan fråga Burt Lancaster's "the unknown war", 20 filmer, om skolan var lite dåligt, som det är vanlig hos oss. Filmerna är bra, och Lancaster är underbart.).
Jag tror Volkov är en cold-war-man, och jag tror att vi i västvärlden är ibland lite arrogant och överlägsen. Vi glömmer bort vad vi gjorde själv, vi tänker till exempel "war on terror" med hundratusentals eller miljoner som är mördad, med länder som är förstörd, med miljoner som söker asyl nu - det är "bra", och så vidare. Om forskare 2080 kommer att vara överens med det? Jag tror inte...
Jag tror att det är möjligt att om man skrev "Leningrad"symfonin 7, när Nazisterna ville mörda hela Ryssland, så var det verkligen en symfoni för Leningrad och Shostakovichs medborgare. Finns också människor som kännde Shostakovich väl och berättade helt andra saker - till exempel att Shostakovich trodde inte att fruktansvärt mördare Stalin var just en sådana djävul som Hitler. Och varför han stannade i UdSSR, trots allt. Som det är så ofta - finns ingen svart/vit... och man måste försöka att inte tro allting och att fråga böckerna som skrev om den där tid bättre än Volkov och flera kalla krigare från båda delar av gamla cold-war-världen. Jag vet inte om det stämmer vad vi i västvärlden tänker om Ryssland. Jag skriver med en dirigent som hatar Sovjetunionen, men han berättar också att det vore fruktansvärt vad jag berättade för honom, vad vi läser om Ryssland i Sveriges tidningar, i Tyskland, i USA...
Att åka till St.Petersburg - Dostojevskij skrev där....det vore brå, men Dostojevskijs Petersburg finns inte längre. Ibland så drömmar jag att åka till dröm-länder, till exempel Faulkner's värld :).
Klemperer: Jag känner att jag måste leta rätt på den där boken om Shostakovich- jag minns så dåligt vad jag en gång läste. Att Leningrads befolkning var utsatt för ett lidande utan motstycke är ett som är säkert och Rysslands befolkning fick betala med oändliga liter blod och grym död i andra världskriget- och under Stalins terror. Du har rätt i att det inte finns något som är vare sig svart eller vitt- tillvaron och händelserna i den är mestadels grå i olika schatteringar. Och... människan har en tendens att alltid vilja såga av den gren hon själv sitter på. Volkovs böcker ska jag som sagt försöka läsa och läsa om.
Skicka en kommentar