måndag 22 juni 2015

Mina vänner poeterna


Att vara författare i Tyskland under 1930- och 1940-talen var förenat med livsfara. I alla fall om man hade oförskämdheten att hysa andra åsikter än de då allmänt vedertagna. Många kulturpersonligheter tvingades i landsflykt och den franska kommunen  Sanary -sur-Mer blev en "viloplats" för åtskilliga av dem.



Hermann Kesten (1900-1996)  kom att bli "Schutzvater aller über die Welt Versprengten". Kesten skrev alltid på caféer- han behövde vara omgiven av samtal och liv. Kesten var den som försökte hålla modet och humöret uppe- men han led i tysthet. Han lyckades rädda sig till USA, han överlevde kriget och blev hela 96 år gammal. En del av hans verk finns i svensk översättning men de har ett antal år på nacken och kan nog vara svåra att få tag på

På mitt läsbord ligger Kestens "Meine Freunde die Poeten" och länge har jag väntat på ett tillfälle att kunna försjunka i den här krönikan över människor som betytt så mycket för så många- speciellt under en svår och osäker tid.


Kesten var född i Galizien och i den lilla staden Powdwoloczyska (idag Pidwolotschysk) som ligger invid floden Zbrucz (fotot ovan är lånat). Det här är gränstrakter och det som en gång tillhörde det habsburgska riket är idag en del av Ukraina. (Mellan 1772 och 1918 utgjorde floden gräns mellan Österrike-Ungern och Ryssland och Powdwoloczyska var en av stationerna på järnvägssträckan med namn "Carl Ludwig-Bahn").

Jag skulle gärna vilja läsa mera av Hermann Kesten men de svenska översättningarna är gamla (som ovan sagts) och kanske inte alltid så lätta att få tag på, beklagligtvis.

Meine Freunde die Poeten är inte någon litteraturhistoria (per se) utan snarare personliga betraktelser och tankar om litteratur och historia. Jag läser inte i någon speciell ordning utan hoppar hit och dit.

Mera om Hermann Kesten här.

6 kommentarer:

Klemperer sa...

Jag har köpt boken många år sedan, och det är underbart. Finns också tankar om flera författare som är okänd även i Tyskland idag. Till exempel tankar om Ernst Weiß.
Jag tror det finns ingenting på svenska från Weiß, men "Die Galeere" (1913) eller "Franziska" (1916) är inte så svårt att läsa. Böcker som Weiß skrev senare är inte så lätt att läsa, lite "expressionistiskt". Eller Irmgard Keun finns... men som du vet^^ många mer, Heinrich och Thomas och Klaus Mann, Polgar, Annette Kolb, Joseph Roth, Döblin... inte Hermann Hesse! Alla författare i boken var emigranter, utan Hofmannsthal och Erich Kästner.
Ernst Weiß begick självmord i Paris 1940 när Nazisterna överfallade Frankrike. "Franziska" var faktiskt en av mina älskade böcker när jag var student i Heidelberg. Jag brukade ta boken till Neckarn och läsa ganska förtjust.

När Siegfried Unseld och Peter Suhrkamp var bokförläggare, så var det himlabra. De vågade någonting! Till exempel hade Unseld mod att publicera alla Ernst Weiß böcker. Eller att publicera och försälja Robert Walser-böcker. 100 000 Robert Walser-böcker försäljades Unseld. Precis som han hade önskat sig. Med Weiß var det inte så, men nu finns hans romaner och essaier i alla fall, och så bra att Kesten skrev om honom. Kesten skrev ibland tillsammans med Ernst Toller, som var kommunist. Som vanlig, glömmar man bort sådana saker idag, och wikipedia är mestadels ingen bra ersättning för riktiga lexikoner. Tyvärr! Historien i Kestens tid var helt annorlunda, och många som kämpade emot Hitler var vänster-människor. Det är inte bara wiki's fel, även om wiki är ibland fruktansvärt. Snart efter Nazisterna kom kalla kriget, som kanske börjar nu igen.
Kestens bok är en guldgruva!

Klemperer sa...

....och här, @ kesten.de kan du lyssna på Kestens röst! Första gången du öppnar websidan så börjar Kesten att läsa. "abspielen" upp på sidan betyder "spela upp" om man vill lyssna igen. Någon har inblandad lite Satie-musik. Kesten hade en musikaliskt röst...

Ingrid sa...

Klemperer: Guldgruva är rätta ordet. Jag läser långsamt och inte i ordning. Jag tycker också att det är fint att en del av "de gamla" finns med (Zola och Heine t ex). Jag ska försöka få tag på någon av Weiss böcker.

Wikipedia är ju vad det är- jag är rätt glad ibland att jag har tre omgångar uppslagsböcker att ta till....

Tack för länken!

Ivo Holmqvist sa...

Intresset för tysk litteratur kunde vara större i Sverige (och har förstås varit det). Här något om en man som såg till att tyska författare uppmärksammades:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/essaeer-om-litteratur-boecker/19807-om-gustav-korlen-och-gruppe-472

De svenska läsarna av Hermann Kesten, Ernst Weiss, Ernst Toller och Robert Walser kunde förstås vara fler, men okända inte ens i Sverige är de obekanta.

Hermann Kesten gav också ut Joseph Roths brev - mer om det här:

http://www.dixikon.se/bloggarna/joseph-roth-a-life-in-letters/

Ernst Weiss roman Ögonvittnet har nu översatts till svenska. Här något om den:

http://www.dixikon.se/bloggarna/joseph-roth-a-life-in-letters/

Om Ernst Toller:

http://tidningenkulturen.se/index.php/mer/portraett/55-riga-portr/18544-ernst-toller-ett-foersoek-att-fa-ishundarna-att-tystna

Och om Robert Walser:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturens-portraett/15497-den-mangsidige-robert-walser-

Ivo Holmqvist sa...

Här är länken till Ernst Weiss roman Ögonvittnet:

http://www.dixikon.se/utvalda-bocker/tyska/franz-kafka-bilder-ernst-weiss-augenzeuge/#more-7677

Ingrid sa...

Ivo Holmqvist: Stort tack!