söndag 28 juni 2015

Ännu en sommar med Montaigne


Ja, skam den som ger sig. Montaigne brukade tydligen påstå att han hade svårt för att minnas- det har även jag så då har jag alltså hamnat i gott sällskap. Förra sommaren inhandlade jag en liten nätt volym med titeln "En sommar med Montaigne" av Antoine Compagnon (översatt av Jan Stolpe och utgiven på Atlantis förlag). Boken är liten till formatet och indelad i mycket korta kapitel. Kanske var det kapitlens korthet som ställde till det för mig- jag drogs aldrig riktigt in i Montaignes "kretsar",


Nu har jag fått rejäl och väldigt förnämlig draghjälp av Sarah Bakewell. Hon skriver om Montaigne och hans värld på ett sätt som nog tilltalar mig mera och som gör det lättare för mig att begripa och reflektera på sådant sätt som man bör när man läser om filosofer och deras tankar.

Med denna draghjälp blir det så klart omläsning av Compagnons bok.


Étienne de La Boétie- Montaignes allra bästa vän som dog år 1563 bara lite över 30 år gammal (drabbad av pest).  "How to live? Survive love and loss." Så lyder rubriken till kapitlet om La Boétie i Bakewells bok.

----" i den vänskap som jag talar om blandas själarna och uppgår i varandra i en så fullständig sammansmältning att de utplånar sömmen som förenat dem så helt att denna inte längre syns. Söker någon tvinga mig att säga varför jag älskade honom känner jag att det inte kan uttryckas annat än med svaret: 'Därför att det var han, därför att det var jag."'  (Montaigne- översättning: Jan Stolpe. s 68 En sommar med Montaigne).

Femtonhundratalet var en orolig tid i Frankrike - religionsfrågorna stod i fokus och Bakewell skriver om inte mindre än åtta uppror "troubles" som utbröt i religionens namn. Både katoliker och protestanter fick sätta livet till i olika massakrer och strider. Mellan 1562 och 1598 drabbade man samman på diverse platser i landet. Mest känd torde Bartolomeinatten i Paris i augusti år 1572 vara.

Från Wikipedia hämtar jag: "Mellan den 24 och 29 augusti utspelade sig fruktansvärda scener på gatorna i Paris och mördandet av protestanter spreds även till landsorten. Så många som 3 000 människor skall ha mist livet bara i Paris och det sägs att vattnet i floden Seine var rött av blod. Totalt räknar man med cirka 10 000 dödade hugenotter.  "

5 kommentarer:

Jenny B sa...

Så bra att få höra det här om Sarah Bakewells bok! Jag har en volym av Montaignes essäer hemma och har tyvärr inte kommit igenom den, vilket är mycket ovanligt för mig. De är visst intressanta, men jag tror att en guide till hans tid är just vad jag behöver. Tack för att du berättade om Bakewells bok och ha det fint med Montaigne i sommar!

lustigkulle.com sa...

Tack för Montaigne-tips! Compagnons bok ligger på mitt nattduksbord också (tillfällighet - lånad på bibliotek) Tänkte kolla om det kan vara idé att flytta till 1500-talet när jag tröttnat på 12-1300-tal.

Ingrid sa...

Jenny: Sarah Bakewells bok är bra, tycker jag. Hon skriver att hon har lagt ner fem års arbete på den och det märks. Noterna är många och hon är mycket grundlig (utan att vara tråkig).

Lustigkulle: Jag har också flyttat mig framåt i tiden lite efter att ha läst om The Plantagenets och medeltiden- nu hamnar jag snart i renässansen, tror jag.

♥ Hanneles bokparadis sa...

verkligen en liten bokpärla!

Ingrid sa...

Hannele: En bra sammanfattning.