Jag håller på att allmänbilda mig med hjälp av Ross King. Han skriver om drygt tio år i staden Paris historia (1863-1874 c:a) och fokus är på konstens värld- och då främst framväxten av impressionismen som rörelse.
En imposant herre- Ernest Meissonier - (1815-1891). Han var verkligen persona grata under många år för han målade "rätt sorts" tavlor- ofta med militär anknytning och hans Napoleon-porträtt väckte beundran. Hästar var han också mycket bra på att föreviga (och diverse "gubbar"). Han var hur som helst en tongivande konstnär under 1800-talets mitt.
Men- nya tider randades och med dem ny konst och nya djärva tekniker. James McNeill Whistler fick utstå mycket kritik för sina tavlor men han blev sällan svaret skyldig. Sarkastisk och bra på anekdoter (gärna om sig själv) gjorde han sin entré i den franska huvudstaden år 1855. Då hade han ganska nyligen blivit hemskickad från det prestigefyllda West Point av ingen mindre än Robert E Lee som väl tyckte att "någon djävla ordning får det vara i en militärakademi". Jag tror inte att McNeill Whistler var något lämpligt officersämne även om han själv kanske var av den uppfattningen.
Målningen ovan, The White Girl" är i sitt originalskick över två meter hög och den gav Whistler en rejäl dos blyförgiftning under utförandet.
Stor plats i boken får också Edouard Manet (1832.1883). Ovan en tavla med militärt motiv och med en intressant historia. Här hamnar man i det amerikanska inbördeskriget och faktiskt ägde det avmålade sjöslaget rum mitt i Engelska kanalen.
C.S.S Alabama (ett sydstatsfartyg) hade härjat haven som en pest och sänkt ett otal handelsfartyg med varor på väg till nordstaterna. Nu (år 1864) hade President Lincoln och många andra tröttnat på framfarten och i juni år 1864 spårades CSS Alabama upp av U.S.S. Kearsarge. Alabama hade då sökt hamn i Cherbourg för diverse reparationer. Kearsarge hade bara att vänta- och det gjorde man. Den 19 juni tuffade Alabama ut ur hamnen och ganska snart blev hon skjuten till "pinnaved". Man kunde rädda femtio personer av besättningen inklusive kapten Raphael Semmes.
Fotokonsten var i sin ungdom- en av de mera berömda fotograferna från denna tid var Eugène Durieu (1800-1875). Han samarbetade under flera år med Eugène Delacroix. Durieus specialitet var nakenfoton och bilden ovan tycker jag väl illustrerar hans skicklighet med kameran.
Ross Kings bok är fylld av intressant information och han skriver med flyt. Kapitlen är "lagom" långa och här finns verkligen en stor källa att ösa ur för den konst- och historieintresserade. Jag kommer att ägna en del tid åt litteraturlistan längst bak i boken också (den är omfattande).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar