lördag 13 juni 2015

Sommaren med Flaubert


Jag brukar inte planera min läsning men i sommar vill jag verkligen försöka att ta itu med de böcker jag har lyckats samla på mig av och om Gustave Flaubert. Äntligen fick jag tag på andra delen av Flauberts brev i engelsk översättning (de är sannerligen inte så lätta att leta fram)- och så har jag också en biografi och "L'éducation sentimentale".


General George Patton hade säkerligen inte så mycket gemensamt med Gustave Flaubert- men en sak har jag hittat i alla fall- intresset för Karthago. I början av filmen "Patton" (där huvudrollen spelas suveränt av George Scott) besöker Patton ruinerna av det gamla Karthago och säger "I was there" (Patton trodde på reinkarnation och kunde inte föreställa sig något annat än att ha varit soldat i samtliga liv).


Det gamla Karthago

Gustave Flaubert skrev romanen "Salammbô" som har handlingen förlagd till Hannibals tid. Guy de Maupassant beskrev verket som "en opera på prosa". Flaubert var perfektionist och det tog flera år för honom att färdigställa den här romanen som kom att bli hans andra i publiceringsordningen.

"A richly colored historical  and imaginative reconstruction of a vanished civilization", så skriver Francis Steegmuller i sitt förord till "The Letters of Gustave Flaubert " del 2.

Jag tror dock att jag börjar med breven (de som skrevs mellan 1857 och 1880).

2 kommentarer:

Klemperer sa...

Jag läsde en gammal "rororo monografi" av Jean de La Varende. Om "Salammbo" skrev han (1958) att Salammbo är utan tvivel boken som överensstämmer mest med Flaubert själv.
Mycket poetisk, och jag tror idag läser inte så många boken. La Varende skriver att många unga människor i hans tid kunde recitera 10 eller mer sidor ur minnet! Det förändrades fullständigt, precis som det är för mig - jag läsde Bovary flera gånger, noveller (ah, "un coeur simple"...) l'Education och Bouvard&Pecuchet, och brev, men inte Salammbo hittills. Jag började 3 gånger, men läsde inte hela boken.

I mitt dåligt översättning vad La Varende skrev: "Det är möjligt att kärleken till Salammbo minskar långsamt. Boken avviker så mycket från vår förhastade, rastlösa liv. Om det var bara för uthålligheten och allt arbete, som är legenariskt(?) nu, av Flaubert. Och ändå vet jag av flera människor som anser värderingen av Salammbo som prövosten om hur de skulle tänka om en ny litterär bekantskap."

(ojojoj^^). Nu var det 1958, och "rastlös och förhastad" är man idag visserligen mer, La Varende visste ingenting om smartphoner osv. Men jag personligen är hela tiden glad om man har någonting som motstånd emot över-hastigheten. Kanske det är en himlabra idé att försöka läsa "Salammbo" igen! Poetisk är det i alla fall, magisk, och om man har lite tålamod med ovanliga passager, så kan det vara en bok för sömnlösa nätter över sommaren...

Om man kan läsa tyska böcker, gamla rororo-monografin av Jean de La Varende är fortfarande bra. Författaren älskar Flaubert och skriver som en god vän - man måste inte tro på allt han tänker, men - det är skönt att veta La Varendes åsikter, verkligen! Han vet mycket om hans älskade Flaubert.

Ingrid sa...

Klemperer: Tack för monografirekommendationen och jag tänker göra ett försök med Salammbo som jag förstår inte är alldeles lättläst. Jag tror att den kommer att bli en utmärkt utmaning och mycket passande för sömnlösa sommarnätter- i min ålder är god sömn lite av en bristvara. I vår tid går allt så snabbt och med det tryter tålamodet med längre texter. Snart lever vi väl i ett totalt snuttefikationssamhälle där allt blir som på Twitter (eller ännu värre SMS).