Are both perhaps present in time future,
And time future contained in time past."
T.S. Eliot (Burnt Norton)
Citatet ovan går som en röd tråd genom Deirdre Maddens roman och jag har varit trollbunden sedan första sidan. Nu är boken utläst (tyvärr) och jag försöker samla tankarna. Berättelsen handlar om familjen Buckley och dess förgreningar och i fokus står Fintan, en tämligen framgångsrik man i övre medelåldern. Fintan bor i Dublin och han har en "fin" adress ute på Howth men i dagens Dublin är kommunikationerna täta och helt utmärkta och Fintan pendlar lätt och smidigt till sitt arbete i centrum. I hemmet bor sönerna Rob och Niall (båda vuxna men det är svårt att få tag på eget boende till rimlig kostnad när den keltiska tigern ryter och vrålar- vi skriver år 2006) , trogna hustrun Colette och sladdbarnet Lucy. Systern Martina bor tillsammans med sin moster Beth och mamma Joan (änka) har en modern lägenhet i Glenageary.
Det händer inte så mycket på sidorna men det är liksom inte det som är vitsen- boken väcker tankar och funderingar och vad som syns på ytan är som bekant inte allt som finns i en människas liv. Deirdre Madden lyckas mycket väl med att porträttera sina gestalter som verkligen blir levande och mycket välskulpterade som riktiga människor. I allt vandrar tiden fram och tillbaka mellan dåtid och nutid och även framtid- allt hänger ihop på ett mystiskt men också helt normalt sätt. Ett par gamla foton väcker upp minnen och minnena vävs samman med nuet.
Fintan växer fram på sidorna och från att ha ansetts vara "a strong contender for the title of Most Unimaginative Man In Ireland" blir han i stället lite av en katalysator för aktivitet och inlevelseförmåga. Fintan är en mycket sympatisk karaktär och det är verkligen upplyftande att läsa om just en sådan.
"Let us think, then, of the past, so that we may speak of real things that have actually happened; conscious always that the past, like the future, also shimmers behind the veil of imagination." (s.148)
"Let us leave her there and return to the present: to her great grandson Fintan Buckley, asleep with his wife Colette beside him, and all of his children still under his roof. Tonight, as so often, all of Ireland lies under a soft thick blanket of cloud. The wind rises, and soon it begins to rain." (s.150)
Deirdre Madden kommer ursprungligen från County Antrim- och hon är född 1960. År 1989 tilldelades hon The Somerset Maugham Award för romanen "The Birds of the Innocent World". Här kan man läsa mera om hennes författarskap (The Guardian).
Jag har hittat två svenska översättningar: Dolda symptom (1988) och Fågelrop (1990). Har man tur så kan några exemplar fortfarande finnas på biblioteken.
4 kommentarer:
låter som någon jag skulle vilja läsa. men jag får gå över ån efter vatten. ingenting på "mitt" bibliotek
Mrs C: Mycket gallras ut och mycket köps inte in- (och alldeles för lite blir översatt)- Tråkigt, tycker jag.
Intressant tips.
Hannele: Jag hoppas verkligen att den här boken blir översatt till svenska!
Skicka en kommentar