Jag har suttit och slötittat i Time Magazine- blicken drogs till en recension om en biografi. Biografin är skriven av Selina Hastings och den får mycket goda "vitsord". Det liv som skildras är William Somerset Maughams.
-
Biografiläsandet är lite åldersbetonat- själv har jag sedan länge uppnått just den ålder som anses vara "normal" för biografiläsande (ungefär runt de 40) (vilket jag passerar med råge :-)
-
Jag tycker mycket om Maughams böcker (framför allt är han en mästare på noveller).
I artikeln får man veta att Maugham mest skrev skönlitteratur men att det han verkligen brann för var teatern. Han blev dock mycket desillusionerad och den sista teaterpjäs han skrev var "Sheppey" - året var 1933.
-
Jag citerar från artikeln (skriven av Neel Mukherjee):
"Hastings makes the unimpeachable case that posterity vill remember Maugham, first and foremost, for these undeluded, worldly-wise, sometimes shocking tales of white colonist-planters exiled in the steamy jungle"
-
Det känns som om Hastings biografi om Maugham är något jag gärna vill läsa.
2 kommentarer:
Han ser så gravallvarligt sorgsen ut... Undrar om hans pjäser spelas nånstans idag? Jag läste en liten bok där det fanns både novellversionen och pjäsversionen av samma historier. Men jag gillade novellversionerna mer. Fast det är klart, dramatik ska ju ses och inte läsas.
Ja, man kan undra. Jag har aldrig sett någon av Maughams pjäser och heller inte läst en enda av dem. Borde åtgärdas, tror jag. (Eftersom han brann så för teater).
Skicka en kommentar