Lilla O undrar över kärleksdiktsfavoriter. Jag har så många... men just idag går tankarna till Anders Österling som jag tycker skriver så oerhört finstämt och vackert.....
-
Jag väntar vid grinden åt havet,
där mareld på dyningen går,
och snart är mitt hjärta begravet
och snärjt under havsnattens hår-
under havsnattens hår.
Ah, så kom, kom i namn av allt mänskligt och mjukt,
kom och räck mig din blodvarma hand,
att mitt hjärta på nytt, som är havstrött och sjukt,
finner land--
finner land.
----
.JPG)
De stora träden
2 timmar sedan
3 kommentarer:
Anders Österling är en ny bekantskap för mig. En väldigt fin dikt!
Ja, fint.
Jag tolkar det som ett rop på hjälp från någon i en djup depression. Eller kanske någon annan (psykisk) sjukdom. Det är förstås något som finns i betraktarens öga; jag vet alldeles för lite om Österling för att veta om det finns sjukdom i hans liv.
Drömmare och romantiker... (så ser jag honom). Naturlyriker- och med stark känsla för "provinsen" ofta då Skåne....
Skicka en kommentar