Paradistorg av Ulla Isaksson

Boken är från 1973 och filmatiserades år 1977 men Paradistorg är ständigt aktuell.

-

Här möter vi Katha, cirka 60 år, läkare och frånskild- två döttrar, barnbarn, bror, föräldrar... väninna, dotters väninna, barndomslekkamrat.... det är en stor och brokig skara som samlas nu när det är sommar på Paradistorg (Paradistorg är Kathas idylliska villa som hon tagit över från föräldrarna).

-

Katha drömmer om att återskapa sin barndoms lyckliga somrar- men tiderna har förändrats människor är olika och alla har vi våra problem och djupa ärr som är svåra att läka. Allt ställs på sin spets just denna sommar.

-

Ulla Isaksson är en god psykolog och hon skildrar med djup förståelse barns utsatthet och varför - för att uttrycka det mycket enkelt" "det blir som det blir". Det här är en bok som verkligen griper tag, ruskar om, ger många tankar.

-

Ett ordval som jag känner mycket för är "Aniaramänniska"- (eller rymdmänniska)- Vi får inte bli Aniaramänniskor i denna värld- det vill säga okänsliga, stumma och döva- bara stå vid sidan och "titta på"- inte göra det vi borde göra för att hjälpa.

-

" Åh Aniara- Mardrömsmara

bister sinister Framtidsfara-

Framtid är Samtid- Maran är nu!

Maran är Du!

-

Den här boken är tragisk men den har ändå ett ljus. Slutet ska jag inte avslöja- men ett vill jag ha sagt- Läs! Paradistorg är en oerhört stark berättelse.

-

" Hon hukar ytterst på klippan, vänstra armen sträckt i baklans, högra som en slunga. Ögonen lyser. Vinden sveper ut hennes långa hår, snor det om henne. Stenarna hoppar och studsar över det stilla vattnet, somliga klumpigt och kort, andra i långa, lätta, flygande hopp. Några sjunker genast och nästan ljudlöst."