Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder levde tillsammans under nära 30 år. Ett lyckligt och mycket nära förhållande. Så drabbades hennes älskade Erik av Alzheimers sjukdom och plötsligt förvandlas han till någon helt annan. Ulla Isaksson skildrar i sin mycket starka och mycket utlämnande bok de sista åren med Erik.
-
Jag köpten den här boken när den kom ut- år 1995 (Erik Hjalmar Linder avled år 1994).
-
"Vi kan inte förstå förrän efteråt" så börjar boken- med ett citat av Sören Kierkegaard.
Hur svårt är det inte att leva vid sidan av en älskad som drabbas av svår sjukdom... Ulla Isaksson skriver om sina frustrationer, sin sorg men också om minnen av underbara och speciella stunder och platser som hjälper henne genom allt det hemska som hon måste genomlida. Alzheimers sjukdom dödar långsamt- och brutalt- skoningslöst. Ulla Isaksson beskriver det som att "E:s universum håller på att brista sönder".
-
"-Känner du igen dig? Han nickar avmätt.
- Var är du född då?
-Drottninggatan 30! Svaret kommer med stor ackuratess och jag skäms litet.
- Men mig känner du inte igen, snärtar jag till.
- Du är Ulla Isaksson, svara han lika avmätt.
Han fortsätter istadigt med sin Verfremdungstaktik. Ibland väcker den vrede i mig, andra gånger förmår jag fundera över den.
-
De här raderna tycker jag är så fina....
" Jag sitter tyst och ser på honom, ser och ser. Och jag känner att det stora pussel som jag strävat så länge med att foga samman nu är nästan färdigt. Det har ingen magisk slutbit, den fattas ännu. Men den kommer inte att förändra mycket. Döden ligger redan inkapslad i pusslet, vi har alla dess år vandrat med livet och döden tillhopa."
-
Läs mera om Ulla Isaksson hos Snowflakes som har inspirerat mig till läsningen!
De stora träden
34 minuter sedan
3 kommentarer:
Så fint och så sorgligt. Så förfärligt med alla minnen som försvinner, och det sägs att många A-patienter blir elaka också. I sin frustration förstås, men ändå.
Och plötsligt kom jag att tänka på Nancy Reagan, av alla människor. Undrar om Boken om E blev översatt till engelska, då skulle hon nog tycka om den.
Jag har mejlat dig.
Jo, jag har också hört att de blir mycket elaka- och jättesvåra att handskas med- våldsamma ibland. Nancy Reagan skulle säkert känna igen mycket....
Skicka en kommentar