Tysk fredag- med inslag av poesi

"Barnsligt, som en syrsa i norrskenet, framtickar poesin sin varning till en mänsklighet, som fram över radarskärmen skrider". Werner Aspenström

 

 

Jag är en tysk från Dresden i Sachsen.

Hemmet ej gärna man överger.

Jag är som ett träd, uppvuxet i Tyskland.

Om så är, måste jag där vissna ner.

 

Erich Kästner var poet, prosaförfattare och så skrev han många mycket älskade barnböcker.

 

Han lyckades med konststycket att överleva de hemska åren på 1930- och 1940-talen i Tyskland. Hans böcker brändes på bokbålen och han blev utsatt för otaliga förhör av Gestapo.

 

 

"Samma år som han debuterade som lyriker hade han gett ut en barnbok, Emil und die Detektive. Nu kom han en dag in på sin bank och fann kontot spärrat. Ingen visste varför och han ombads återkomma. Det gjorde han och möttes av ett par gestapomän, som förde honom till högkvarteret där tjänstemännen hälsade honom med ett hånskratt. "Hallå! Där kommer ju Emil och detektiverna!" Vid förhöret sökte man fälla honom med en förfalskad dikt. Men Kästner var dem för svår och gick fri. "Heil Hitler!" morrade man efter honom. "Auf Wiedersehen", var hans svar. Och han kom igen, förhördes i timmar men var sina belackare allt för svår och gick åter fri." (Från Anders Alebys förord till Erich Kästner: Dikter - FIBs lyrikklubb Stockholm 1966)

 

 

En av de allra mest slitna barnböcker jag har (av de få som sparats genom åren) är Erich Kästners "Djurens konferens". Illustrationerna är gjorda av Walter Trier och det kan säkert förklara en del.

 

Mycket känd blev Kästner också för romanen "Fabian"  från 1931- som handlar om den 32-årige akademikern Jakob Fabian som försörjer sig med att arbeta med reklamtexter för en cigarettfirma i Berlin. Tiden: Weimar-republikens Tyskland, ett Tyskland fyllt av oro, arbetslöshet och fattigdom. Jag har skrivit lite om Fabian här.

 

Så till slut några rader ur Kästners kända dikt "På samma tåg"

 

Vi reser alla samma tåg

hän genom tid och rum.

Vi blickar ut trots, vad vi såg.

Vi reser alla samma tåg.

Varthän vet ingen om.

 

En sover och en annan svär,

en tredje pratar på.

Stationsmannen lyser här och där.

Hän genom natt och dag det bär.

Vårt mål skall ingen nå.

--------

Vi reser alla samma tåg

i dag nånstans in spe.

Vi blickar ut trots vad vi såg

Vi reser alla samma tåg---

en del i fel kupé.

 

Tolkat och översatt av Anders Aleby och taget från Erich Kästner: Dikter , FIB.s lyrikklubb, Stockholm , 1966.

Lite om Erich Kästner

Erich Kästner är en författare som fascinerar mig- och som jag har stor respekt för- han var en modig man. Tidigt förstod han varthän det barkade i trettiotalets Tyskland- och han gick i landsflykt (Schweiz). Men... han kunde inte stanna borta och han besvarade alla frågor om varför han riskerade livet så här:

-

Jag är en tysk från Dresden i Sachsen.

Hemmet ej gärna man överger.

Jag är som ett träd, uppvuxet i Tyskland.

Om så är, måste jag där vissna ner.

-

Han fick bevittna bokbålet vid Opernplatz (där brändes massvis- även utländsk "misshaglig" litteratur av bl a Gorkij, Wells, Hemingway och Joyce- ja, Kästners egna böcker brändes också. )

Kästner var verkligen en överlevare- han klarade sig t o m undan Gestapo- det här läser jag.

"Samma år som han debuterade som lyriker hade han gett ut en barnbok, Emil und die Detektive. Nu kom han en dag in på sin bank och fann kontot spärrat. Ingen visste varför och han ombads återkomma. Det gjorde han och möttes av ett par gestapomän, som förde honom till högkvarteret där tjänstemännen hälsade honom med ett hånskratt. "Hallå! Där kommer ju Emil och detektiverna!" Vid förhöret sökte man fälla honom med en förfalskad dikt. Men Kästner var dem för svår och gick fri. "Heil Hitler!" morrade man efter honom. "Auf Wiedersehen", var hans svar. Och han kom igen, förhördes i timmar men var sina belackare allt för svår och gick åter fri." (Från förordet till Erich Kästner: Dikter - FIBs lyrikklubb Stockholm)

-

En mycket talande rad av Wener Aspenström citeras också : "Barnsligt, som en syrsa i norrskenet, framtickar poesin sin varning till en mänsklighet, som fram över radarskärmen skrider".

-

Hamlets ande

-

Gustav Renner var förvisso bäst

bland aktörerna vid Toggenburgs teater.

Alla känner väl hans vita väst

och hans hjälterollers stora later.

Prisad var han av kritik och vänner.

Damerna fann honom ännu slank.

Enda felet var att Gustav Renner

när han hade pengar söp sig pank.

Så en afton här man Hamlet gav

och han spela spöket, Hamlets fader,

kom han asberusad ur sin grav,

gjorde alla tänkbara bravader.

Hamlet själv var ytterligt förskräckt,

då han trodde vålnaden fått dille.

Scenen måste brytas av direkt.

Renner undra bara, vad man ville.

Som han ej lät föra sig till rätta

lades han på rygg i en alkov

och fick kuddar kring sig. Från allt detta

slumra Gustav Renner in och sov.

Hans kolleger spela nu exakt

när han sov och inte längre störde.

Men så kom han ut i nästa akt,

vartill absolut hans roll ej hörde,

Trampa exgemålen på dess tass,

bröt för sonen sin itu floretten,

dansa med Ofelia en jass,

slängde kungen handlöst på parketten.

Skrämda sprang de för hans överdåd.

Men publiken jubla i salongen.

Och en så hejdundrande applåd

gavs i Toggenburg för första gången.

Många Toggenburgare fann av fadäsen

att de äntligen begripit pjäsen. (tolkning: Anders Aleby)

Denne Erich Kästner....

Jag har börjat läsa Marcel Reich-Ranickis memoarer- de är så otroligt intressanta och välskrivna är de också- jag är så glad att jag köpte boken. Jag har inte hunnit så långt men med nära 400 sidor (inbunden bok i tämligen stort format) måste jag dela upp och pausa- och skriva allteftersom. På sidan 23 skriver Marcel R. om boken ovan- Doktor Kästners lyriska husapotek

En del av Kästners dikter har översatts till svenska.

Den här volymen är från 1966 och finns på 14 av landets bibliotek. (FIB:s lyrikklubb- tolkningarna är gjorda av Anders Aleby).

-

Marcel Reich Ranicki skriver om tiden i Warszawas ghetto- om hur han helt oväntat får syn på "Kästners lyriska husapotek" hos en bekant. Han får låna volymen och en flicka ,Tosia ,kopierar och skriver av alla dikterna för hand i ett litet skrivhäfte. Här är några rader ur de allra finaste:

-

"Wir sitzen alle im gleichen Zug ( Vi sitter alla på samma tåg och reser genom tiden)

und reisen quer durch die Zeit.

Wir sehen hinaus. Wir sahen genug.

Wir fahren alle im gleichen Zug.

Und keiner weiss, wie weit."

Dikten är lång med många fina rader...

-

och en annan dikt på två rader med dessa visdomsord: "Es gibt nichts Gutes- ausser man tut es! (Ingenting gott blir det om man inte åstadkommer det själv)

-

Reich-Ranicki skriver att han inte läste en enda roman under hela kriget- han läste poesi. Kästners dikter fick honom att minnas och tänka på Weimarrepubliken och den anda och den kultur som rådde då- han drömde om att få träffa Kästner personligen men kunde inte hoppas på något sådant såsom tiderna var. Men- 1956 såg världen annorlunda ut och Reich-Ranicki fick tillfälle att intervjua Kästner. När intervjun var slut frågade Kästner artigt om hur Reich-Ranicki hade haft det under kriget och fick då höra om den gräsliga tillvaron i Warszawas ghetto- men det lilla handkrivna häftet hade Reich-Ranicki också med sig och det visade han nu för Kästner som blev tyst och vände sig bort, tårögd.

-

År 1998 blev Reich-Ranicki och hans fru (han gifte sig med Tosia) ombedda att sätta samman en bok med Kästners dikter. Tosia valde dikterna och Reich-Ranicki skrev efterordet.

-

Marcel Reich-Ranicki är och har varit en oerhört produktiv författare-men på svenska språket är han inte representerad vad jag vet.

Dei Welt ist rund av Erich Kästner

Erich Kästner

För någon tid sedan skrev jag ett inlägg om Erich Kästner- jag länkar till det här. Erich Kästner var den ende författare som var personligen närvarande när nazisterna anordnade sitt stora bokbål i maj 1933.

-

Erich Kästner är en mycket intressant tysk författare och han finns dessutom översatt till svenska. En av mina första barnböcker var faktiskt hans "Djurens konferens"- jag har den nog fortfarande någonstans (fast den blev helt uppsliten).

-

"Fabian" är en av hans mest kända böcker. Den handlar om en vilsen ung man under Weimar-republikens Tyskland. Sören har skrivit mycket fint om boken här. Det är en berättelse fylld av sarkastisk humor och svärta. Det blir mycket svart till slut. "Fabian" är en klassiker som man absolut inte får missa! (Kästner har skrivit barnböcker, vuxenböcker, lyrik.....)

Fabian av Erich Kästner

Fabian- Die Geschichte eines Moralisten. Så lyder den fullständiga titeln på boken jag alldeles nyss har läst ut.

Mitt exemplar är tryckt 1959 i Berlin och har ett nog så tänkvärt förord av författaren.

-

Jag citerar: " Man lief den Rattenfängern nach, hinein in den Abgrund, in dem wir nun, mehr tot als lebendig, angekommen sind und uns einzurichten versuchen, als sei nichts geschehen".

-

"Fabian" kom ut ffg 1931 och boken handlar om den 32-årige akademikern Jakob Fabian som försörjer sig med att arbeta med reklamtexter för en cigarettfirma i Berlin. Tiden: Weimar-republikens Tyskland, ett Tyskland fyllt av oro, arbetslöshet och fattigdom.

-

Fabian och hans gode vän Stephan Labude tillhör "the lost generation"- och de båda försöker att klara livhanken under Weimar-republikens sista kaotiska år. Genom 24 korta kapitel tas vi med på en resa genom en Kafka-liknande värld- med många udda existenser- på bordeller, syltor, konstnärsateljéer....Fabians cyniska och slagfärdiga kommentarer blänker till med jämna mellanrum- det är ofta mycket bisarrt, det hela. Kärleken kommer- och går- arbeten kommer- och går- sorgen över det förlorade består. I allt det ironiska och bisarra vilar denna stora sorg som griper tag i mig så hårt när jag läser Kästners berättelse.

-

Fabian är en moralisk man- det är Labude också- men tiderna är omoraliska. Redan nu kan man skönja början till undergången. Slutet är sorgligt- jag ska inte avslöja det - men det är mycket passande.

-

Jag är mycket intresserad av den här tiden i Tysklands historia- så mycket gick fel och så var katastrofen ett faktum. Det känns som om det är viktigt att läsa och lära så mycket som möjligt om det här skeendet." Fabian" illustrerar utmärkt väl (precis som "Kleiner Mann, was nun" av Fallada) hela denna makabra dans mot undergången.

-

Några citat ur boken:

-

" Wo ist das System, in dem ich funktionieren kann? Es ist nicht da, und nichts hat Sinn"

-

" Ich sass in einem grossen Wartesaal, und der hiess Europa.--- Und jetzt sitzen wir wieder im Wartesaal, und wieder heisst er Europa! Und wider wissen wir nichst, was geschehen wird. Wir leben provisorisch, die Krise nimmt kein Ende!"

-

"Das man lebt, ist Zufall; das man stirbt, ist gewiss".