torsdag 28 juni 2012

Without My Cloak- en resa till 1860-talets Irland


Nattliga hundpromenader blir man trött av- och vädret igår inbjöd heller inte till utomhusaktiviteter. Tur att det finns böcker att ta till. Jag har läst ut Kate O'Briens "Without My Cloak" (det blev min andra roman av denna irländska författarinna)- som kom ut år 1931 (det var O'Briens första roman). Den svenska översättningen är från 1933 "Under släktens kappa" . Den engelska boktiteln har tagits från den här dikten:

Why didst thou promise such a beauteous day,
And make me travel forth without my cloak,
To let base clouds o'ertake me in my way,
Hiding thy bravery in their rotten smoke?
'Tis not enough that through the cloud thou break,
To dry the rain on my storm-beaten face,
For no man well of such a salve can speak,
That heals the wound, and cures not the disgrace:
Nor can thy shame give physic to my grief;
Though thou repent, yet I have still the loss:
The offender's sorrow lends but weak relief
To him that bears the strong offence's cross.
Ah! but those tears are pearl which thy love sheds,
And they are rich and ransom all ill deeds.

(Sonett nummer 34 av William Shakespeare).

"Without My Cloak" är berättelsen om familjen Considine från staden Mellick (Limerick) på Irland- det är i mångt och mycket en historia om makt och tradition och oförmåga att följa sitt rätta jag.

År 1789 kommer en hästtjuv vandrande in till staden Mellick- (med häst)- vad han inte vet då är att han ska bli anfader till en rik och mäktig familj. Hästtjuven försvinner snabbt ur handlingen för att lämna plats åt sina ättlingar- först ut är "Honest John" som grundar ett stort imperium inom kreatursfoderhandeln- han säljer både inom och utom landet och familjen Considine blir en av de  mest inflytelserika i hela Mellick. "Honest John" har åtta barn som alla är välartade och flera av dem har gjort förmånliga giften. Den som utses att ta över rörelsen blir dock den yngste sonen, Anthony, och "Honest John" har dessutom redan bestämt att Anthonys son Denis ska bli nummer tre i regentlängden. (Denis är bara fyra år när hans  öde blir utmejslat).

Porträtt av Madame Barbe de Rimsky-Korsakov (Franz Xaver Winterhalter) 1864

(I ett kapitel talas det om "Winterhalterklänningar".) "His wedding day had been too full of emotion for easy remembrance, but he saw that Winterhalter dress come swaying up the aisle to him again, crinoline, orange blossom, Mellick lace- all white as the bride's white bosom."

I den stora familjen kommer givetvis några personer extra mycket i blickpunkten- den vackra Caroline (syster till Anthony) är ett av dessa öden som skildras mycket ingående och med stor medkänsla. Caroline sitter fast i ett olyckligt äktenskap och hon längtar ut, hon längtar efter kärlek och passion- hon drömmer sig tillbaka till sin ungdom och så en dag rymmer hon till London och till sin bror Eddy. Det är naturligtvis ett helt hopplöst företag och snart är Caroline hemma i Mellick igen- kväst och infogad i familjens ledband. "Bäst så", tycker syskonen. Någon skandal vill man inte ha.

Unge Denis får mycket frihet som barn och även som tonåring- han anses vara bortskämd och vek- men han har en stor dröm- att få bli trädgårdsarkitekt. Han planterar och han anlägger, han skaffar växter och han gör om hela hemträdgården, han drömmer sig bort till fjärran länder med exotiska växter och är lycklig när han får läsa en bok i stillhet under ett träd. Han möter kärleken och börjar hoppas men familjens tentakler är för starka- han dras in i bläckfiskfamnen, även han.

I den här familjen ges inte plats åt individuella strävanden- man är en del av ett stort kollektiv.

Tiden vi rör oss i är 1860 - och 1870-talets Irland- en tid av omvälvningar och oro. (När har det inte varit oroligt på Irland?).

Kontrasten mellan fattig och rik var enorm- och den här beskrivningen av en middagsbjudning (och vad som fanns på faten) accentuerar detta :

"Cold fowl, cold game, cold ham, salmon mayonnaise, lobster salads, cucumber salads, sandwiches, olives, salted almonds, petits fours, éclairs, cherry flans, fruit salads, the famous Considine trifles. Coffee-pots and tea-pots of old Dublin silver. Jugs upon jugs of cream. Rows of bottles, rows of decanters, Moselle cup sparkling through Waterford glass."

Kate O'Brien skrev en trilogi som utgör en beskrivning av "det provinsiella Irland"- och jag har nu läst två av de tre. Jag är mycket imponerad av O'Briens sätt att återge den här verkligheten. "Without My Cloak" är mycket olik "The Land of Spices" men båda känns äkta och levande. Nu väntar jag på att kasta mig över "The Ante-Room" för jag tänker stanna på Irland med den här författarinnan.




2 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

Låter som en bok för mig....

Ingrid sa...

Hannele: Jag tror att du skulle gilla den här författarinnan.