Lupiner, lupiner

Just nu blommar de lite varstans i vårt avlånga land- ofta längs med vägrenar för de är av ett tåligt släkte. Vanligast är den lila varianten men rosa förekommer också inslängd i allt det violetta.

Extra fint blir det med en tvåfärgad variant- här får den stackars blomman slåss med ogräs i en mycket svår miljö.

Den gula sorten är inte lika vanlig kanske men blommar rikligt och är man snäll mot den blir det till och med två blomningar.

Lupinen är en mycket gammal växt som har sitt ursprung i medelhavsländerna- några tror att Egypten var den allra första växtplatsen. I det gamla romarriket förekom lupinen på matbordet- och Plinius säger så här:

'No kind of fodder is more wholesome and light of digestion than the White Lupine, when eaten dry. If taken commonly at meals, it will contribute a fresh colour and a cheerful countenance.'

 

Jag kan inte påstå att jag känner någon större längtan att sätta i mig lupiner (jag har tidigare läst att de ska vara giftiga). I mina rabatter får de stå där de står och jag njuter av blomsterprakten så länge den varar.