En kroatisk Voltaire

Medusas flotte av Géricault- en målning som får stor betydelse i berättelsen.

Det är vad någon har kallat honom för , Miroslav Krleža. Ironisk är han förvisso så det ryker om det- cynisk också. Svartsynt.

"Die Glembays" består av ett antal prosastycken och några teaterpjäser. Jag har valt att läsa prosan och väntar med skådespelen. De olika berättelserna har visst sammanhang och samma familjemedlemmar förekommer lite här och var men fokus varierar. Gemensam nämnare är undergångsstämningen- ett samhälle på väg utför- och det övre skiktet i samhället framför allt- får se hela sin tillvaro omkullslagen.

Den novell/det prosastycke som berörde mig mest och som kommer att sitta kvar väldigt länge i skallen på mig är det som har titeln " Begravning (bisättning) i Theresienburg". (Beisetzung in Theresienburg).

Detta är historien om den olycklige överlöjtnanten och doktorn i matematik Ramong Géza eller "der Oberleutnant örkényi és magasfalvai Ramong Géza"- det är också historien om det sjuttonde dragonregementet (königlich und kaiserlich).

Det är i den 22 maj år 1906 och regementet ska fira ett jubileum - för 97 år sedan just den här dagen vann det sjuttonde regementet nämligen en seger (slaget vid Aspern och Essling). (Fast det var egentligen inget slag får vi veta- bara en skärmytsling). Dagen till ära har en japansk generallöjtnant blivit inbjuden- greve Fuji-Hasegawa - segerherre vid Liaujang. Det hela blir en rent surrealistisk tillställning.

Så får vi veta Ramong Gézas bakgrund-han är ende son till en krigsinvalid och han är något av ett matematikgeni "en mycket komplicerad typ". Han är förälskad i Olga Waronigg, som är hustru till regementets överste. Det är en ganska hopplös kärlek och Géza är inte vad man kallar för "Weiberheld" (kvinnokarl).

Krleža har en väldigt speciell utläggning vad gäller begreppet "Weiberheld" :

"Als Kavallerieoffizier konnte man Weiberheld sein, dann hatte man die Syphilis, roch nach Pester Parfümen, grinste in seinen roten Hosen wie ein Zirkusaffe, stolzierte in Lack einher und hatte sogenannten Erfolg bei Damen. Man war en Weiberheld, stank penetrant nach Brillantine, kurierte sich mit Quicksilber, hatte seine Weiberheldenlogik und richtete sich danach."

(Som kvinnokarl i den habsburgska armén hade man syfilis och stank av billiga parfymer, dessutom flinade man som en cirkusapa iklädd sina röda byxor.) Alla aristokrater i det sjuttonde regementet var kvinnokarlar- utom Géza. "Överlöjtnant Ramong kunde inte dansa, han var ingen kvinnokarl och han var inte särskilt intresserad av det militära."

Matematik är det han brinner för och hans favoritlektyr är "Cambridge Mathematical Journal". På väggen i sitt rum har han hängt upp en reproduktion av "Medusas flotte" av Géricault. Den här tavlan råkar vara Olgas favoritmålning. Hon har upphöjt den till symbol för sitt liv (och alla dess skeppsbrott).

Allt detta utgör inte någon lämplig grund att bygga på för stackars Géza- och dagen kommer att sluta på ett katastrofalt sätt för honom och bringa honom i det slutliga fördärvet.

Vems är då begravningen i Theresienburg? Det kan man fundera mycket på- och det är det nog meningen att man ska göra också.

Krleža lyckas få fram hela sekelskiftesstämningen- svärtan, aningslösheten, storhetsvansinnet... och hans ironiska betraktelser är visserligen sorgliga men bitvis också väldigt roliga. "Begravningen i Theresienburg" tycker jag är ett mästerverk. Just den här novellen finns faktiskt i svensk översättning.

Begravning i Teresienburg och andra noveller / i urval [och med förord] av Gun Bergman ; Krleža, Miroslav, 1893-1981

Stockholm : Bonnier, 1971
Svenska 197, [1] s.
Serie: Panacheserien, 99-0117874-6