Strövtåg i Schweiz

Schaan/ Liechtenstein- lånat foto

Schweiz upphör inte att fascinera. Jag minns mitt första möte med landet- det var för ganska exakt 40 år sedan och alperna blommade.... turen gick också till Liechtenstein (som man körde in i helt obemärkt och plötsligt). Vi övernattade i Schaan. Jag minns att jag sa "Nu kan jag dö lycklig för jag har sett alperna blomma"... ack ja.... men vackert var det sannerligen- blåa gentianor och alprosor....

Jag läser i Per Landins bok "Tyska samtal" och nu har jag alltså kommit till landet med "Helvetia" på frimärkena. "Tyska samtal" kom ut 1988 och är således nära 25 år gammal- men här finns mycket som fortfarande är aktuellt och väcker stor nyfikenhet.

Schweiz har ingen nationallitteratur- det konstaterades väl även vid förra årets bokmässa. Det är ett "språkindelat" land och de fransktalande ( t ex) har Paris som huvudstad, skriver Landin. Schweiz är också trångboddhetens och federalismens land framför allt.

Två av de omnämnda författarna väcker mitt intresse lite extra mycket- Silvio Blatter och Franz Böni. Ingen av dem har blivit översatt till svenska. Silvio Blatter är mest känd för sin hembygdslitteratur och då främst en trilogi om Freiamt. (Freiamt ligger i mellersta Schweiz). Hela verket liknas vid en målning av Brueghel- med många personer och många händelser. "Bild läggs till bild och dag till dag". Det är helheten som är starkare här än detaljerna. Romanerna i trilogin är omfångsrika- var del en tegelsten i sig- men jag känner mig ändå väldigt lockad att läsa.... "vemodig grundton-- där dimman och flodens stilla flöde bestämmer rytmen och sinnesstämningen".

Franz Böni är samhällskritisk- och hans bok "Alle Züge fahren nach Salem" beskrivs som en blanding av Kafka och Thomas Bernhard i stil.

Jag har hittat en nätt liten bok av Böni (alldeles färsk är den också, tror jag). "Bisons im Winter". Under 100 sidor så det bör jag väl klara av.