Jag skrev lite om "Noshörningen" för något år sedan och HÄR kan man läsa. Just "Le Rhinocéros"har en speciell betydelse för mig eftersom det är en av de allra första böckerna jag läste på franska språket. Det kan jag tacka min duktige gymnasielärare för. Han slet verkligen med oss elever- både för att få oss att älska det franska språket och för att få oss mera "kulturella". Hans lektioner var mycket annorlunda mot andra lärares- entusiasmen var stor och man tänkte inte ens tanken på att dyka upp oförberedd (dvs strunta i läxan).
Förutom mötet med "Noshörningen" togs vi med på musikaliska resor, litterära upptäcktsfärder och vi lärde oss mycket om Frankrikes geografi. De där franska lektionerna lyser med en alldeles särskild glans- än idag- mer än 40 år senare.....
2 kommentarer:
inte så mycket rumänskt man har...
Hannele: Nej, det råder stor brist i hyllorna.
Skicka en kommentar